Välj en sida

Klockan 11.00 på lördag, samtidigt som nazister av någon outgrundlig anledning har fått grönt ljus från polisen att demonstrera i Göteborg, intervjuar jag Jörn Donner på Bokmässan. Han har tillsammans med forskaren Samu Nyström och forskarassistenterna Jens Grandell och Oona Ilmolahti grävt fram en gedigen samling brev, dagböcker och tidningsartiklar från Helsingfors 1917 och 1918. Materialet har sammanställts i en kollektiv dagbok med titeln ”Märklig är nu världens gång”.

Och ja, MÄRKLIG är nu världens gång. Verkligen. Ett hundra år gammalt citat från ett oroligt Finland är högaktuellt idag. Professorer och andra lärda har ifrågasatt polisens beslut att låta nazistiska Nordiska motståndsrörelsen marschera genom staden. De är våldsamma och antidemokratiska på en så grov nivå att Säpo menar att deras attentat kan klassas som terrorism. De passerar yttrandefrihetens gränser, med råge. I Svenska Dagbladet kan vi läsa att NMR:s symbol kan likställas med hakkorset. Hakkorset sätter vi stopp för utan att blinka. Det är förbjudet och brottet är hets mot folkgrupp för den som bär det.

Sen har vi Tidningen Nya tider också, som jag inte tycker ska finnas på Bokmässan. Vad gäller dem är tydligen inte gränsen spräckt enligt Maria Källsson och hänvisar till EXPO:s undersökning. Expo håller dock inte med och har valt att inte delta på mässan.

Men nu är de ändå på mässan och jag är också där, tillsammans med tusentals människor som håller med mig och tar ställning mot nazism, facism, antidemokrati. Jag har mina argument för och emot att delta. Motargumenten haglar mot mig, inom mig. Den högerextrema tidningen kommer dock drunkna i alla goda krafter på mässgolvet. Ändå känns ju mässan onekligen som att vi alla skippat att borsta tänderna på många dagar när vi kommer till denna bokfest.

Men. Jag ser fram emot mina program på Bokmässan. För nu när jag ska dit vill jag inte bara fokusera på högerextrema krafter. Jörn Donner är en levande legend. Jag vet inte när jag skulle få frågan om att prata med honom på scenen nästa gång så den chansen grep jag tag i när jag fick den. ”Märklig är nu världens gång” visar på en mångfald av röster som fanns i Helsingfors då Finland blev en självständig nation och under inbördeskriget som bröt ut i januari 1918. Jag har självklart fäst mig särskilt vid ett antal kvinnors brev och dagböcker. Kontrasterna mellan dem blir tydliga då den ena står på Senatstorget våren 1918 och hör saluten från Sveaborg medan den andra skriver brev till sin man som sitter fängslad av de vita på Sveaborg. I Projekt Ines heter de Anita och Josefina. I ”Märklig är nu världens gång” heter de Kirsti och Lovisa.

Den som vill se mitt möte med den episka JD på lördag kan söka upp Finlandsarenan (C02:32) kl.11.00.

På bilden växer en tankekarta över mitt program med JD fram. Jag antar att jag får en total black out tio minuter innan jag ska upp på scenen. Det fick jag t.ex när jag intervjuade Arkan Asaad på Bokkalaset i Ekenäs förra hösten. Det är sjukt när det händer. Tio minuter innan programmet börjar vet jag absolut ingenting. Min hjärna är som urblåst. Men när programmet är igång ploppar den ena relevanta intervjufrågan efter den andra upp. Det skulle de ju inte göra om jag inte var extremt förberedd. Men det är inte så kul att känna sig tömd i hjärnan tio minuter innan jag  verkligen kommer behöva min hjärna mer än vanligt, men syftet verkar vara att mitt huvud rensas från trassel och onödigheter. Kvar finns någon slags röd tråd och 100% närvaro. Så har det varit förr i alla fall. Räknar med att samma gäller i helgen. Sjukt ändå att hjärnan kör sitt helt eget race utan att jag själv får styra.

Nyare inlägg
Äldre inlägg
Clef two-factor authentication