Välj en sida

Nu på torsdag börjar bokmässan i Göteborg! Jag ser fram emot att kryssa fram bland böcker, författare och program. Förra året kände jag mig så himla upplyft och fräsch i huvudet efter bokmässan. Fick både insikter och ny inspiration samtidigt som jag var fysiskt trött i fötter och kropp minns jag nu när jag tänker efter. Det största som kom ur bokmässan förra året var att jag träffade Elisabeth Ohlson Wallin och att hon senare på skolåret kom och föreläste för våra treor i skolan jag jobbar på.

Det program som jag ser särskilt mycket fram emot i år är då Märta Tikkanen och Liv Strömqvist  ska prata feminism. Ett helt fenomenalt möte. Det kan sägas redan på förhand.

Mötet sker på fredag 29.9 kl.15.00 på Finlandsmonterns Arena.

Jag har precis läst Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen från 1978 som Schildts & Söderströms gett ut i nyutgåva i år och det finns tusen tankar och mycket att diskutera men jag ska försöka sammanfatta varför alla måste läsa Århundradets kärlekssaga.

Först och främst för att den är aktuell! Eller kanske snarare tidlös? Som om den skrivits 2015 av en småbarnsmamma som har ambitioner att göra mer än vara mamma, men vars tid ständigt upptas av en påfrestande, självupptagen make och deras tre barn.

 

När jag vaknar på morgonen

sitter en dikt inne i huvudet

och sjunger

jag ska genast skriva ner den

så jag inte glömmer den

det är en så skön rytm

den har

 

jag ska bara

koka te och ägg och gröt

duka bordet

äta med de andra

röja av och städa

rada in i kylskåpet

hitta på nånting

som sysselsätter stor och liten

när det regnar

och så koka mej en kanna kaffe

jag kan njuta av

medan jag sätter mej

vid skrivmaskinen

 

hur var det nu den började

dikten?

 

En blir arg

för att jag sa

att det är jag som sköter

allt i dethär huset

en annan för att jag inte

hade täckt över pingisbordet

och nu regnade det

i natt

 

en kommer och vill

prata

Vad är det du skriver

hela tiden?

 

två börjar slåss

en gråter

och ska kramas god igen

sen sitter tre och ritar

och berättar

hela tiden vad de ritar

Hur ser syrener ut?

Går det rätt ut

på båda sidorna

och i toppen också

på syrener?

 

Sen sjunger de

tre olika sånger

på en gång

 

Då går jag ut och plockar

en syren i regnet

och tänker att den kanske

kunde hitta rytmen åt mej

i min dikt

 

Det går rätt ut i toppen

på syrener

men för mina dikter

har de ingenting

till övers.

När jag läser den här dikten minns jag min egen barndom med tre småsyskon och hur min mamma varit utsatt för just det här. Hur vi gapat och ropat om något hon inte gjort, som hon borde gjort, för att hon är mamma. Jag minns hur samma situationer uppstod hemma hos mina kompisar, hur de ropat åt sin mamma, vad hon borde ha gjort. Jag minns pappor, som gömt sig bakom stora dagstidningar med en kaffekopp.

Det deppiga är att det inte förändrats mer än kanske någon pytteliten gradskillnad. Fortfarande förväntar vi oss mer av mammor än av pappor för att de ska anses vara tillräckliga.

Men Århundradets kärlekssaga är så bra att det kittlar i magen och du vill aldrig sluta läsa. Du kommer för evigt gå tillbaka till den. Och det häftiga är att dikten finns till. Trots allt. Mamman har skrivit den mot alla odds och vilket mod det krävs att göra det. Därför känns texten som ett vinnande slag mot patriarkatet och jag hoppas och tror att den faktiskt kan förändra. Även om det går så innerligt långsamt. Jag vill lägga den i händerna på alla mina vänner. Läs den, läs den läs den!

(Varför har ingen lagt den i händer på mig?!)

Ska med stort intresse lyssna på vad Märta Tikkanen och Liv Strömqvist säger om var feminismen står idag. Kl.15 nu på fredag på Bokmässan i Göteborg alltså! Ingår i vanliga mässbiljetten.

Nyare inlägg
Äldre inlägg