Välj en sida

Bokmässan i Göteborg 2017 ger dålig smak i munnen. När debatten gick som hetast och listan över författare som bojkottar mässan fylldes på som mest i våras hade jag noll tid att tänka igenom hur jag själv ville göra med bojkott. Eller nej, så här är det. Bojkott sa magkänslan, faktiskt. Ändå agerade jag inte på den känslan. För jag skulle sätta över hundra kursbetyg i svenska och religion i mitt gymnasielärarjobb. Jag varken ville eller kunde göra något annat än att sätta korrekta betyg. Jag stod uppskriven på ETT ynka bokmässeprogram så jag tänkte äsch, jag drar dit och gör min lilla grej, sen går jag på den alternativa bokmässan.

Sen underskattar jag, naivt eller rimligt, min egen möjlighet att påverka Bokmässan i Göteborg. Nya tider kommer vara där oavsett hur jag gör. Från början har jag tyckt att det är de stora förlagen som har en möjlighet att på riktigt få Bokmässan att skippa nazister och rasister på mässan. Utan de bautastora förlagen blir mässgolvet påtagligt tomt, för de fyller upp enorma kvadratmeter. Några författare som saknas är det däremot ingen som märker sen när mässan väl är igång.

Å andra sidan känner jag inte igen mig i argumentet ”Vad kan lilla jag göra?”. Jag har alltid varit den som sagt att många bäckar små, ALLA måste göra sitt för att en större förändring ska ske.

Jag är på kant med mig själv då det kommer till mitt deltagande på Bokmässan i Göteborg 2017. För det som hände sen var att mitt förlag hade fått in mig på ytterligare tre program. Ett program blev alltså fyra och min första strategi gick i stöpet. Efter det blev läget sådant att jag inte ville dra mig ur som en svikare och inte ville delta som en svikare. Grubblerierna har blivit gegga i mitt huvud. Men nu är mitt deltagande ett faktum och jag sviker därmed bojkotten som jag i grund och botten stöttar och tycker är viktig.

Det är första gången i mitt liv som jag hamnat i ett sådant här paradoxalt och märkligt läge. Och någon gång ska jag väl hamna där också antar jag. Säkert lär jag mig något av detta. Kanske att ännu mer våga agera på min magkänsla även då jag inte hinner bottna i beslutet. En tanke som inte släpper taget om mig är att min vita hudfärg gjort beslutet om att åka till mässan lättare.

När jag åkte hem från mässan förra året tänkte jag att nästa år åker jag inte, men på tåget hem läste jag att Finland 100 år skulle vara ett tema på mässan. Då ändrade jag mig och skrev både på bloggen och på Facebook att Finlandstemat på mässan inte får bli en gubbig historia, det är viktigt att Finland representeras av många olika personer. Om två veckor åker jag till Göteborg för att göra vad jag kan åtminstone på den punkten.

 

Nyare inlägg
Äldre inlägg
Clef two-factor authentication