Siv Ekström har skrivit ett inlägg på bloggen Livslärd om ojämställdheten som fortfarande råder.
Första gångerna som jag märkte att tjejer som var mycket yngre än jag levde i förhållanden där allt var som förr blev jag förvånad. Undrade mest hur i all världen det hade blivit så just för henne. Men så småningom har jag ju fått inse att INGENTING HAR ÄNDRATS egentligen! Fortfarande gör kvinnor det mesta av arbetet hemma, fortfarande har de brått hem från jobbet för att laga mat, fortfarande betraktas deras uttalanden som lättviktiga förslag som bättre vetande män ska godkänna innan de kan noteras.
Jag har lagt märke till att en del äldre feminister, som jag idoliserar och som jag alltid är idel öra då de uttrycker sig, tycks tro att vi i nära relationer har kommit i mål. Männen är idag jämställda med kvinnor då det kommer till hemarbete och allt vad det innebär att dela ett hem och kanske barnfamilj. En pappa som torkar av diskbänken, hämtar barnen på förskolan, tvättar kläder, han är i mål med jämställdheten. Honom kan vi betrakta och prata om med värme!
Därför välkomnar jag Siv Ekströms inlägg. För om vi läser statistiken (i världens mest jämställda länder) ser vi bl.a att kvinnor i större utsträckning stannar hemma med sjuka barn och att kvinnor är betydligt längre föräldralediga än män. Effekten av det blir den samma som för trettio år sedan. Det är ju just sådant som gör att vi fortfarande inte ha lika lön för samma arbete och att kvinnors arbetssituationen är mer osäker än mäns.
På riktigt män. Skärp er. Nöj er inte med det lilla. Jämför er icke med 1800-talsmännen eller ens med era egna pappor. Ert jobb är inte viktigare än någon annans. Jämför er med de bästa av mammor! Låt er inte luras av patriarkala myter. Ni är inte blott och enbart hjälpredor i era egna hem.
Under Siv Ekströms blogginlägg svamlar en man något om teorier och biologi. Att män och kvinnor är olika oavsett om vi feminister har goda intentioner med våra teorier.
Men det här handlar inte om biologi. Det handlar inte om KÖNENS OLIKHET. Strunt samma hur det ligger till med biologin.
Män är kapabla att stanna hemma från sitt arbete med sina barn. Det går att dela exakt jämnt med sin partner på en sådan sak. PUNKT! Män föddes inte med dödsviktiga jobb och högre löner. Allt det där har kommit med myter som vi skapat och som vi lyckligtvis kan sluta tro på. Om vi bara vill.
Tänk om vi skulle släppa idén om att kvinnor är mer kapabla att ta hand om hemarbete och barn. Kan vi tänka utanför den boxen? Nej, inte än i alla fall. De traditionella föreställningarna om kön lever kvar idag. Som Ekström konstaterar uttrycks de bara inte lika tydligt numer.
Ta bara det här att vad en kvinna säger i ett sammanhang där beslut ska fattas inte noteras på samma sätt som när männen pratar. Det tigs ihjäl eller dissas med knappt märkbar överlägsenhet. Det är som om många män skulle ha det i ryggmärgen att det är de som vet bäst, det är de som har ansvaret och de måste ha allt under kontroll.
Det hörs ofta att kvinnor måste släppa kontrollen hemma, att de måste släppa in männen och lita på att de är kapabla att ta hand om barnen. Som om det är kvinnornas kontroll i hemmen som är det stora problemet. Men det där är också en patriarkal analys att vara vaksam på. Det är männen som i första hand ska släppa på sin kontroll. Forfarande är det männen som här i världen har mest makt, störst kontroll.
PS Du som nu blir provocerad och kanske tänker ”Men JAG är minsann en bra man och pappa”. Men känn dig inte utpekad då. Ingen har pekat på just dig. Tänk större. Lyft blicken från din egen diskbänk.
