Min fem år gamla Macbook Air funkar fint. Om det inte vore för lagringen. Vid skrivande stund är jag, för andra gången denna vecka, rasande och vill skriva i versaler. VERSALER. För att jag rensar datorn och två dagar senare är den full med 10GB ”övrigt” som jag inte har någon aning om vad det är och jag lyckas inte hitta detta ”övrigt” ens när jag letar.
Tidigare i veckan var jag var rasande, nu är jag rosenrasande. Första gången hittade jag filer på datorn som aldrig borde funnits här. Jag hittade till exempel podcast-avsnitt jag laddat ner på min mobil, en android som jag inte vill ska ha kontakt med min apple. Men de jävlarna har förstås hittat varandra ändå.
Det här är som att hemsökas av spöken. Det rasslar till här och där, det borde inte göra det, ingen är där. Det måste alltså vara spöken. Men förstås är det jag själv som inte läst det finstilta eller som inte förstått vad det står i det finstilta om jag faktiskt tagit mig tiden att läsa (läs: skumma) igenom texten. Det finns vissa texter som gör att jag ser suddigt. Det är när de handlar om relativitetsteorin eller annat inom fysiken, det är när det gäller skatter och sådant som har med ekonomi att göra och sen är det tekniktexterna. Texten blir suddig och min hjärna speedar upp läsning så att jag läser vart femte eller vart tionde ord.
Egentligen tycker jag att raseri ska sparas till vettiga orsaker, som sexism, mobbning och rasism. Men kanske kan mitt teknikraseri läggas på klimatkontot? För miljöns skull rasar jag nu, för att jag inte vill köpa ny dator när den jag har egentligen funkar. Sen stör det mig att tekniken äter upp min tid. Jag har bättre saker att göra med min arbetstid än att jaga spöken som synkar ihop min prylar.
