Större delen av denna arbetsdag har ägnats åt brevläsning på Nationalbiblioteket. Mycket givande! Det är en oerhörd ordning och reda på arkiven, vilket underlättar jobbet. Det är spännande att titta i lådorna och det är lätt hänt att man glömmer vad man är ute efter. För det finns så mycket och det mesta är spännande. Det får ändå lov att erkännas att tröttheten kommer över en ibland. Det är mycket text, många brev och ett stort pussel som ska läggas.
En brevskrivare som fick mig att skratta i dag var bland annat mannen som skrivit utdraget nedan. Daterat 13 februari 1919 i Reval.
För vilket ändamål och varför jag med egenhandsrätt tog konjack från D- v. [Aufthans?] skåp är en sak, som icke angår någon. Ni påstår att Edra vinflaskor förkommit- Ur det öppnade skåpet har alltså någon tagit dem. Jag vet icke huru många vinflaskor Er frånstulits. – Um die Sache Kurz zu Machen, sänder jag Eder här mot sex i kompensation.
Ni får också blommor. Dessutom får Ni när det behövs mitt hjärta och min hand till låns. Men dessa ting får icke missbrukas, emedan jag icke vill det.
Er tillgivna
En annan man, vars brev jag läst noggrant idag, romantiserar kriget mycket. Han skriver bland annat att han har ”idel ädla minnen” från våren 1918 men när han varit ute i första världskriget och skriver från Berlin den 26 mars 1919 är han uppenbarligen sliten. Han ser fram emot att få vila upp sig i Stockholm tre månader. Men ändå frågar han sig vem annan som kan känna ”denna tillfredsställelse under fredens dagar som en soldat har sedan han gjort sin pligt […] Och öfvervunnit tusentals faror?”.
Och nu undrar kanske någon var kvinnorna är. Lite så där som någon kan tänkas undra var Gud är i Höga Visan. Jo, det är så här, att mottagaren av dessa brev är en kvinna.
