”Nu skulle jag önska att min adressat inte vore en kylslagen skeptiker och att hans blod hade större släktskap med människors barn än med gäddors och abborars.”
Jag sitter med stela axlar och reder upp i ett arkiv och detta citat bjöd på dagens skratt. Behöver verkligen den här typen av syrliga brev för att orka med arkivarbetet. Det är så förbannat påfrestande samtidigt som det är ett otroligt inspirerande detektivarbete där jag lägger ett pussel. Det finns fler frågetecken än svar men just därför en massa stunder av ”ahaaa men jahaaa”. Det är slarviga skrivna brev, det är meningar på ryska, det är diffusa signaturer, hemliga initialer et cetera. Allt ligger huller om buller också. Så jag skriver rent och sätter allt i kronologisk ordning. Ser fram emot att läsa igenom helheten då den ligger rätt på tidslinjen. Och. När det går att läsa.
Ibland ligger en bunt papper ihop, som till synes hör ihop men sen visar sig vara två olika dokument. Då skriver jag till exempel: [här blir det konstigt i pappren för s.4 följs inte direkt av s.5, och när jag hittar s.5 hänger det inte ihop med s.4…]. Sen hoppas jag att de andra två delarna ska komma fram i arkivet och att jag ska skärpan att förstå det för att kunna föra ihop dem med rätt text.
Den dagen jag sitter med min andra bok i handen kommer jag undra hur jag orkade ta mig igenom den här fasen. Men nu är jag mitt i denna härva av hundratals hundra år gamla dokument. Lyckligtvis är det augusti och jag kan börja arbetsdagen med en simtur. Nu har jag tagit mitt brygghäng till en ny nivå då jag vistas där i en lavendelfärgad badrock.
