Har män spelat ut sin roll eftersom de nu som då breder på benen både bokstavligen, kolla hur män sitter i de allra flesta fall, och bildligt, i form av att de bestämt var skåpet ska stå överallt i alla tider?
Som tioåring cyklade jag från Erikslund till Västerås centrum med hårspray och hårborste i en magväska. På offentliga toaletter runt om i staden borstade och sprayade jag min snedlugg minst en gång i timmen. Detta eftersom min stora mission på cykelturen var att hitta killar. Man skulle kunna kalla mig för en killtjusare. Min röda plånbok var nedsmetad med kulspet och banala aforismer som ”Killar är som luft, utan luft kan man inte leva”. Just i denna stund rodnar jag. Varifrån fick jag allt detta? Varför all denna uppståndelse över de unga männen? Jag läste tidningar som OKEJ och Frida. Svaret kan säkert till stor del hittas där. Kanske tänker någon att det här handlar om evolution och fortplantning. Det känns långsökt.
Snedluggen har jag inte förknippats med på länge, det går bra utan den upptäckte jag senare, och inte heller känner jag av den biologiska klockan. Men nog om mig och mer om männen. Behövs män? Ja, men så klart. Mitt projekt går inte ut på att de har spelat ut sin roll. Däremot har de fått spela en för stor roll, för länge, och i det här projektet har männen biroller. Det vore skönt om de inte sitter i strålkastarljuset och slött lägger fram sanningen á la GW Persson på ett tag. Men kan tänka mig att det är svårt att börja lyssna intresserat när man är van att prata mycket och länge själv. Det är också svårt att börja tala när man inte är utnämnd till talare och tyckare.
Jag tror vi kvinnor är och var och kommer alltid vara lika besatta av män som de är av oss. DEt bara bekräftas på annat sätt av den omgivande kulturen och samhälle som sedan ger det vrickade djup av störningar i grejer som tex självuppfattning XD
Med det menar jag ju helt enkelt att man fortsätter följa samma grå spår omedvetet som de för taskiga könsrollerna lagt ut.
Tills man blir medveten. Biologiskt är det en viktig fas att finna dragning och intresse till det andra könet, men vi har ju väldigt tudelade gränser. Å ena sidan skall vi vara liksom oskyldiga, å andra skall vi vara villiga. Lev nu sen med det plus hormonpirr, när man bär ansvar över både sin egen kåthet och anständighet såväl som den andras (hänvisar till det där jäkliga talesättet ”amen pojkar är pojkar” tex). Man har en extrem obsession-fas av ”pojkarpojkarpojkar”, men varför skall man skämams för det. Gudar skall veta hur mina stackars anteckningshäften sett ut!!! XD
Numera så vägrar jag känna destu större skam för just det, för jag kunde åtminstone uttrycka det någonstans, jag vågade på att testa de där gränserna av var mitt sexuella jag går. Precis samma gör killar, och till lite större del utan den där skammen. De har sedan andra aspekter att jobba sig framåt med att bejaka (generaliserar grovt nu alltså).
Inte skulle vi fan sitta och klottra dylikt om vi kunde uttrycka det på annat sätt 😀 Tänker långt och mycket att det mesta i livet går en balansgång som på ett streck med minus i ena änden och plus i den andra. För att hitta sina gränser, och sig så måste man gå från en ytterlighet till en annan – och sedan kan man hitta den där sitt eget mittstreck. Så även med detta, förutom att här lägger så dessa ”sociala normer och regler” ut annorlunda plus/minus streck som rådar till en hel del av detta själva-sökandet.
Jag vet att det är en massa jag skulle viljat göra annarlunda i yngre år, som just till exempel denna skam höll mig ifrån. Detta testande tränar upp ens ”stance” så man kan sitta där bredbent och stå på sig, för man har testat hur respons på sådant är. Kväses detta redan från början så fattas ju en hel del lärdom. Och även fysiska aspekter i själva neurologiska systemet ju.
I ALLA FALL förut så tilläts inte flickebarn krypa lika långt från sin förälder, kasta boll lika vilt etc etc, jag är säker på att du känenr till dessa :D, och detta hindrande av testande hindrar ju nya neurologiska banor för att effektivt utvecklas. Samma med kopplingarna i hjärnan, traditionellt uppmuntras ju kilalr til ltex matematik för ”män har mer naturligt för det, enligt test blablabla”, såklart, det har förväntats av dem, det har bekräftats, de har fått testa. Samma med ”flickor och språk”. Det är inte könsbundet, det är individens intresse och individens kapacitet som bestämmer sånt. Har man aldrig sett ljus utvecklas inte helelr de neurologiska banorna på samma sätt. Jävligt smart evolutionsgrej, jävligt störig då den beblandas med onaturliga förväntningar grundat på illusioner.
Ja, jag har suktat efter kvinnosynvinkar i de flesta grejer, så även krigshistoria etc. Därförläste jag Sofi Oksanens ”Utrensning” på ett dygn. Det kändes bra. Fastän historian var förfärlig.
Man kan inte berätta en historia effektivt utan att berätta den från HELA folkets synvinkel, inte bara den vinkeln från ett köns/ färgs/ ekonomisk målgrupps. Prkl 🙂
Som att berätta Romeo och Julia från endast deras stads budgetboks siffror. Hur mycket ger sen det.
Följer nog med här fastän jag varit lite tyst i bloggsfären en stund 😀 händer sååå mycket nu…
Jag diggar ditt projekt!
Anna, jag tycker att du är helt fantastisk! Just nu spelar männen bara biroller. Roliga, spännande eller hjärtslitande gästspelar de, så att vi har något att diskutera på våra onsdagsfikor. Aldrig att jag vill låta en man spela huvudrollen i mitt liv, även om jag lika gärna vill falla huvudlöst för kärleken. Själv har jag aldrig varit killtjusare, tycker att de är lika läskiga som de är härliga. Men nog om det lilla.
I det stora hela är vårt ansvar som historiker att belysa det som ligger gömt i det fördunkla, däri ligger de geniala i ditt projekt. Historien är ogreppbar, för att vi ska kunna förstå behöver vi det stora och det lilla, det till synes oviktiga är antagligen det allra mest intressanta. En bokhög väntar på dig i Liljis, kom förbi vettja.
Melinda: Skämmas är nog dumt, det håller jag med om. Men det är svårt inte känna sig lite pinsam ändå när man börjar tänka på snedluggen, kanske är det mest den. Det är ändå märkligt att tjejerna är betydligt mer öppet besatta av killarna i unga år. Killarna fyller tjejers dagböcker och samtal medan de själva leker krig eller med bilar. Jag tror att den biten är något som skapas socialt och inte något man föds med, precis som du är inne på. För min del har jag också kommit fram till att min sexualitet är skapad genom omgivningen. Ingen har någonsin uppmuntrat mig att falla för en tjej men däremot har jag från lite lärt mig att det är killar jag ska gilla och att när jag från 11,12-årsåldern började läsa sk tjejtidningar i kopiösa mängder fram till 16, 17 då jag tröttnade. De där tidningarna är handlar ju främst om spänningen mellan killar och tjejer. Kan inte minnas ett enda undantag från heteronormen. Bra att du diggar min grej!!
Nina: ”det till synes oviktiga är antagligen det allra mest intressanta”. Huvudet på spiken. Den där bokhögen ska jag ta mig an när slutbetygen är satta och jag är en fri människa igen!