Välj en sida

Nä men hörrni, här sitter jag då fortfarande i startgroparna. Ibland tänkte jag ”Anna, ta den tid du behöver. Du är så jävla bra ändå”. Ibland tänker jag ”Meh Anna, va fan. Vad håller du på med? Här drar du igång värsta projektet och sedan är du lat och hojtar om att ’det hääär får ta den tid det tar, det hääär ska vara idel glädje’. Så löjligt. Skärp dig!”. Ja ni förstår ju att det inte är lätt att vara jag just nu.

Vad jag vet så lider jag inte av bipolär sjukdom. Vad jag vet så är det helt normalt att föra dessa inre samtal med sig själv. Ja, de kanske till och med är nödvändiga. Det är det här som kallas process.

Men okej, för att få den där kräsna, krångliga delen av mig själv, som säger ”skärp dig”, att tystna så har jag i alla fall läst ut Spill. Slutet, mina vänner, slutet. Det var gripande och sällan har jag varit lika nöjd över att jag läst ut en bok jag inte varit övertygad om. Nu kvalar Spill in på min lista över de bästa böckerna jag läst. Isabel Allende, Jonas Gardell, Tove Jansson och ett gäng andra får bjuda in Sigrid Combüchen i sällskapet.

Nyare inlägg
Äldre inlägg