Jag har tagit semester. I väskan har jag några buntar med brev som ska läsas och på min dator ett sjok av brev jag fotat på Riksarkivet. Det kliar i fingrarna och Kontrollbehovet har förstås sagt sitt. Det anser å det bestämdaste att här ska det inte vara någon semester. Här ska det grottas utan paus. Men det fina med att vara sin egen chef är att man får ta ledigt när man själv vill. Direktören för det hele är ju jag och ingen annan.
Men! Jag är kontaktbar per mejl och på min svenska mobil. Om det dyker upp brev, anteckningar eller dagböcker från våren 1918 ska man självklart höra av sig. En väns föräldrar flyttar som bäst ut från sitt hem sedan många, många år tillbaka. Jag hoppas förstås att det ska dyka upp röster från kvinnor där.
