Det går undan nu och jag vill mest bara säga att jag saknar dig. Jag väntar spänt på besked om stipendier jag sökt. Det är lite som att sitta i en båt som far fram på höga, breda svallvågor. Det känns bra men vissa stunder lite väl spännande. Ska det blir storm eller ska vi alldeles strax glida in i en vik där vattnet ligger lugnt och blankt? Tjänstledigheten är beviljad för hela höstterminen vilket betyder att jag ska få tid att skriva. Bara, bara skriva. Men det eviga dilemmat stavas ekonomi. Kanske står jag där med tom pengapung i september och tittar ledset ner i marken. Eller, just så ska det inte gå.
Hur ska det gå? Det måste gå.
I väntan på att allt detta ska falla på plats jobbar jag mig systematiskt mot betygssättning och sommaravslutning. Alla håller tummarna.
Anna
