Kom precis på mig själv med att tänka att jag behöver en assistent som kan hitta rätt i djungeln av fonder och stipendier. För shitpommesfrites vad det finns fonder och stipendier. För så här är det. Ärligt talat. Det går inte att jobba med det här projektet en gång i veckan. Jag hinner aldrig börja grotta och gräva utan i stället blir det bara skrapa lite på ytan här och sedan skrapa lite där. Klurandet är positivt för processen men sedan måste en mer konkret och fokuserad fas komma för att inte den framtida författaren ska slita av sig håret och kanske fälla en tår av frustration. Jag älskar och tror på Ines. Det här är viktigt! Vill inte göra annat än låsa in mig bland böcker och brev med en kaffe och en dator. Förslagsvis på ett arkiv i Helsingfors. Det vill jag.
Men jag vill annat också. Träffa mina elever och kollegor, planera och genomföra undervisning, förkovra mig inom mina ämnen, kämpa mot och för än det ena än det andra. Med mera. Med mera. Ja, det här känner ni väl alla igen, alla ni engagerade vänner. Kill your darlings. Prioritera. Sålla och välj.
Jag behöver ingen assistent. Det var en löjlig tanke. Jag blev nog lite stressad bara av att för femte gången på ett halvår knappa in fyrk.fi för att mötas av en jättebild på Alexander Stubb när jag trodde jag skulle hamna på en en grönvit sida med Svensk-Finlands alla fonder samlade och när jag väl kom rätt åter igen slogs av djungeln som ju faktiskt leder till nya djungler.
Ett tjok av tid och lite mer pengar, det är vad jag behöver.
