Utbildningsdepartementet i Sverige och deras Delegation för jämställdhet i skolan har gjort en utredning som ytterligare underbygger poängen med Projekt Ines. Nu är undersökningen förvisso gjord i Sverige men tyvärr har jag inte högre tankar om de finländska läroböckerna och utgår ifrån att vi skulle få se samma resultat där som som här. Motbevisa mig gärna. (Och visa mig gärna till utredningar av skolan i Finland utöver den som gäller PISA och den diskussion som förts på HBL för den har jag koll på. När ska Finlands skola börja granskas på riktigt? När ska vi få veta om den faktiskt är bäst?)
Fyra läroböcker i historia har granskats samt en lärarhandledning. På Regeringskansliets hemsida finns utredningen att hämta och i en sammanfattning står följande.
Böckerna uppvisar likartade mönster. Män, enskilda och i grupp, och manliga perspektiv dominerar. Utrymmet för kvinnors historia är minimalt och har oftast karaktären av inskott i den övriga texten. Också i avsnitt som behandlar kvinnor slår manliga perspektiv igenom.
I en av böckerna (Människan genom tiderna) finns 235 namn på män i registret medan det finns 14 kvinnor. I samma bok finns 41 konstnärer nämnda vid namn och ingen av dem är kvinnor. Ann-Sofie Ohlander som arbetat med undersökningen konstaterar att då kvinnor nämns, namngivna eller icke, är det ofta ur ett sk manligt perspektiv
Exempelvis finns en bild [i Människan genom tiderna] som föreställer ”Det ljuva livet i sultanens harem vid 1600-talets slut. I centrum ser vi älsklings- hustrun omgiven av uppvaktande haremsdamer” (s. 127). Men vad ”haremsdamerna” tänkte om sin fångenskap resoneras det inte om. I en annan bildtext heter det om den spanske conquistadoren Cortez, att när han kom till aztekerna ”fick han av hövdingen 20 unga flickor att roa sig med” (s. 96). Hur ”roade” dessa var, kommenteras inte. *
Med den här läroboken krävs mycket arbete om historielärare ska lyckas med det värdegrundsuppdrag som alla verksamma pedagoger har. Som svensklärare och religionslärare står jag inför samma problematik vilket har gjort att jag i liten mån använder enbart en lärobok. Den måste alltid kompletteras med annat material. Inte bara på grund av mansdominansen utan också för att eleverna har intressen som inte speglas i läroboken, för att dagsaktuella händelser förstås inte finns med och för att det finns andra kategorier än genus som är intressanta och relevanta (sexualitet, etnicitet osv.). Men det här arbetet kräver tid och energi. En granskning av min undervisning skulle knappast vara fullständigt i enlighet med skolans visioner men den är en bit på vägen.
Projekt Ines ska inte landa i en lärobok men orsaken till att skolböckerna ser ut som de gör är androcentrismen och Ines syftar bland annat till att visa att historieskrivare gjort en gigantisk tabbe. Skolvärlden speglar resten av samhället och därför är det inte konstigt att läroböckerna ser ut som de gör. Den linjen är även Johanna Palmström i Dagens Arena i veckan inne på. Hon skriver vidare om norska nobelkommiténs poäng att demokrati och fred aldrig blir ett faktum så länge kvinnor inte har möjlighet att delta i freds- och demokratiarbete i samma utsträckning som män.
Vi har långan väg att gå.
* Kvinnor män och jämställdhet i läromedel i historia SOU 2010:10 s.38
Trackbacks/Pingbacks