Vi har sett det komma. Den som är förvånad idag har antigen varit naiv eller inte läst tidningarna de senaste två åren. Den som varit uppdaterade var beredd på att var femte finländare skulle rösta på ett nationalistiskt och populistiskt parti igår. Jag har viftat på armarna och hojtat om det här i ett bra tag och känt en enorm frustration över att engagemanget hos dem jag möter i Finland varit svalt. Det är som att politik är något avskilt från den vanliga människan. Vissa sysslar med det, andra gör annat. Den enda jag haft med mig är min vän Karin. Jag förstår att det finns fler, men jag har inte mött dem. Höj gärna rösten nu, den som är engagagerad.
Karin och jag diskuterade igår historiens roll i det hela. Har finländarna på grund av sin historia förlorat tron på individens möjlighet att påverka strukturerna? Är det därför som politik inte engagerar? Är det därför man inte definierar sina åsikter för sig själv och andra? Eller vill man i smyg ha ett stängt Finland, ett land ett folk? Jag har svårt att tro det men ställer mig ändå frågande. Men borde inte historien kunnat ge helt andra effekter? Vi vann, vi är fria, vi kan förändra.
Det positiva under gårdagens valvaka var att det blommade upp ett engagemang på internet. Twitter och facebook gick heta. Den vanliga människan uttryckte äntligen någonting i frågan. Jag har väntat!
Ines hade varit med mig här. Det lilla jag lärde känna henne genom breven hon skrivit säger mig att hon hade varit det. Hennes son, min morfar, hade också varit det. Igen tvekan på den punkten. Saknar honom.
Du har sa ratt sa Anna, folk behover engagera sig mycket mera. Tyvarr ar det nog sa i valfardssamhallet vi lever i att fler och fler blir soffliggare. Missnojespartier och extremister far darfor otillbordig rost. (t.ex. USA’s T-party) Trots att det narmar sig 40 ar sedan jag flyttade fran Finland filtrerade jag igar tweets for #valet2011 och var imponerad av flodet av tweets. Nagon sa ”problemet med demokrati ar nar folket rostar fel”. Man kan ju tycka sa men alla har forstas ratt att rosta som de vill, jag skulle nog vela saga, promblemet ar nar folk inte rostar.
Att vara sk minoritet i sitt eget land samtidigt som man är ursprungsbefolkning, att kämpa för sina rättigheter och skyldigheter samtidigt som majoriteten vill inskränka, är inget jag har erfarenhet av och troligtvis alldeles för lite kunskap om. Inte desto mindre är det spännande att följa utvecklingen i de nordiska ländernas nya missnöjespolitik som dominerat de sista årens val. Det är nog ett sammanvägt resultat av politisk leda och ett sätt att visa att man vill ha förändring i den samhällsstruktur som vi lever i. Problemet är att kunskapen om hur man ska förändra inte alltid är den bästa och resultatet blir att det är lättast att skylla på de som inte uppfyller normen på vad som anses vara en normalmedborgare.
Benny: Ja, i Finland var ju valdeltagandet nu bara 70%. Det är kanske också ett tecken på missnöje eller att politiken inte lyckats nå och bli begriplig. Fler borde rösta och i Finland borde framför allt fler prata om vad som är viktigt. Mitt intryck är att det är för få diskussioner om vilket Finland man vill leva i. I stället för samtal har det blivit missnöje.
Niklas: Nej med soffliggeri, främlingsfientlighet och populism hamnar vi in på en obehaglig väg. På tal om erfarenhet av att vara minoritet är jag glad att jag fick den under mina 10 år i Finland. De gör att jag anar den igen nu när jag bara är där i några dagar.
Finland har ju varit så snabba med att hänga på allt som EU gör utan en ordentlig debatt. Eftersom debatten överhuvudtaget är så svag i Finland så är det väl inte konstigt att det går så här. Till sist visar människor sin frustration och missnöje genom att rösta på ett parti som lovar något annat. Att det är främlingsfientligt tror jag att många inte på riktigt har uppfattat eller fattat vad det innebär. Valresultatet visar det faktum att det i Finland finns massor med människor som inte har det bra. Vi lever i ett ojämlikt samhälle med bristfällig debatt och har en skola som är under all kritik. Det värsta är att etablissemanget tror att allt är bra, ja till och med bäst i världen.
Diana: Exakt.