I första avsnittet av Sommarpratarna talar de om hur konstnärskap och bekräftelsebehov hänger ihop. Mycket intressant. Alex Schulman var övertygad om att det är rent och skärt bekräftelsebehov som får människor att skapa. Ja, han gick så långt att han sa att ingenting är konst förrän någon annan sett den och brytt sig. Lena Endre och Kattis Ahlström höll inte med. Endre sa att hon har ett uttrycksbehov mer än ett bekräftelsebehov. Intressant, intressant.
Det fick mig förstås att fundera över varför jag gör det här. Varför brinner jag för att skriva om kvinnor som det inte skrivits om? Som levt viktiga liv utan att andra har förstått det, kanske inte ens de själva. Gör jag det för att jag vill ha bekräftelse? Knappast. Om jag vill ha bekräftelse skulle jag göra något enklare, något som inte är så här krångligt som det här helt säkert kommer att bli. Och jag tänker att inte fasen kan Endres jobb vara så himla enkelt det heller alla gånger. Hon skulle väl också göra något mindre krävande om det bara var uppmärksamhet och bekräftelse hon ville ha?
I det här projektet finns det inga garantier för bekräftelse. Därför måste jag känna min egen tillit och koncentrera mig på mina närmaste som boostar mig med självförtroende. Den enda bekräftelsen jag på riktigt bryr mig om är den jag får av de mina. Den som kommer från andra blir jag glad och smickrad av så klart och den ger mig energi men det är inte för den jag skriver.
Jag har ju inte hört inslaget, men jag tycker det låter som att de talar om konstnärliga uttryck. Detta projektet kanske stillar ditt skapandebehov men är väl större än så. Ambitionen är ack så beundransvärd och jag tycker inte alls du ska känna dig nedslagen av Schulmans kommentar.
en eloge till dig att du gör detta försök. det ska bli spännande att följa.
Tack. Jag tycker också själv att det här ska bli spännande att följa. Nee, det här är ju inte konst i den bemärkelsen som det syftades på i samtalet med Endre och Schulman. Men just det där kreativa arbetet och varför man gör det kanske kan sammanblandas med bekräftelsebehovet, som visst kanske finns där det med. Men inte som huvudsaklig drivkraft. Det Schulman sa kanske säger mer om honom än om Endre, eller så säger den slutsatsen något om mig.
Visst finns ett bekräftelsebehov med som en liten del av drivkraften i allt vi gör. Men den största motorn tror jag ändå är önskan att förbättra samhället. Vi hade en intressant diskussion i fredags Olle och jag angående just det. Eller egentligen pratade vi om kultur och konst. Jag fick en insikt om hur viktigt det är med konst och kultur som verkligen i grunden påverkar människors sätt att tänka och därmed människors sätt att handla. Det är en stor och svår politisk fråga hur samhället kan och skall stöda konst så att det skapas bra folkbildande verk. Det finns ju mycket skräp också men vem avgör vad som är bra? Det är få förunnat att ha förmågan att skapa meningsfull, provocerande och uppbyggande konst. Jag är säker på att du har den. /mamma