Sahlström slutar En såg sig om – och vände med orden ”Lämna oss inte – fly”. Det är tre kvinnor som talar till Edvard Gyllning. Han är finansminister i de rödas regering och den sista av den rödas innersta krets som lämnade Viborg. När staden är belägrad av Mannerheims män gömmer han sig i en källare. Han funderar på att ge upp, att lämna källaren och ge sig in i diskussion med de vita. Men kvinnorna omkring honom är fullständigt övertygade om att det lär inte bli mycket samtal, det lär i stället bli ett skott i pannan. De argumenterar för sin sak genom att hävda att Gylling inte kan tillföra mycket som död däremot kan han fly och fortsätta sin kamp för revolution och civilisation någon annanstans. ”Lämna oss inte – fly!”
Inget krig är knappast lätt att hantera. Allra minst där och då men inte heller i efterhand. Men kanske är ett inbördeskrig extra knepigt. Jag måste genast ge mig i kast med Aapo Roselius I bödlarnas fotspår som tyvärr inte hanns med tidigare. Det finns aldrig tillräckligt med tid att läsa och fördjupa sig men det känns ändå lyxigt nu att inte ha en tydlig deadline i sikte.
När jag alldeles för en liten stund sedan skulle hämta Roselius bok här på hyllan i Fridhemsplans bibliotek fick jag syn på Eva Helen Ulvros Kärlekens villkor – Tre kvinnoöden 1780-1880. Hon har utifrån brev och dagboksanteckningar skrivit tre kvinnors historia. Det utlovas ett vidgat perspektiv så jag hoppas på det och även inspiration vad gäller språk och stil. Däremot förundras jag över det här med kärleken. Det är konstigt att det allt som oftast ska handla om kärlek, giftermål och moderskap när kvinnors historia ska berättas. Eller kanske är det inte alls konstigt. Men tänk det omvända, att det i historieskrivning skulle poängteras gång på gång att ”denna bok handlar om män” och att det därtill oftast skulle handla om kärlek, giftermål och faderskap.
