Måndagen efter bokmässan i Helsingfors tänker jag bland annat på det här med att posera på bilder. Här ser ni mig på en bild tillsammans med Kjell Westö. Vi uppträdde tillsammans under rubriken ”Den lilla människans historia”.

Kjell Westö är en stor författarstjärna. Jag är en debutant. Han är man, jag är kvinna. Han har miljoner läsare, jag har några hundra. Men som människor är vi jämlika. Alla människor är lika värda osv. Det finns ingen orsak för mig att se liten ut på bild bredvid honom. När vi står där i vimlet på bokmässan och denna bild tas tänker jag att det må vara en ”liten bild till sociala medier” men den kommer väcka uppmärksamhet. Som ni ser sträcker jag på mig, överdrivet men nödvändigt mycket. Kjell sa att han inte vill se ut som en Kulturman men att han alltid misslyckas med det. Jag ville se stor och mäktig ut. På just den här bilden tycker jag ändå att vi lyckades rätt okej båda två.

Nästa bild har också en bakgrundshistoria. Här sitter jag tillsammans med Sture Lindholm och Torsten Ekman ungefär två minuter innan vårt program om 1918.

Adrian Perera (som för övrigt skrivit White Monkey, som jag läste igår och kommer läsa igen pga väldigt väldigt läsvärd) är fotografen bakom bilden. När han sa till oss att han ska ta en bild till en artikel till YLE stod vi upp och jag höll på att hamna i mitten mellan männen. ”Hmm. Adrian, kan du hålla koll på hur den här bilden blir komponerad nu”, sa jag. Han tittade på bilden i sin telefon och föreslog att vi i stället skulle sätta oss på scenkanten. Det blev en helt annan komposition i bilden och jag slapp sträcka så fruktansvärt på ryggen för att se ”stor och mäktig” ut. Jag är mycket nöjd med resultatet.

Här har vi en tredje bild från bokmässan.

Här har jag druckit cava och haft en babblig härlig stund med Anne Hietanen och Ida Henriksson från Svenska YLE. De gör bland annat en bokpodd som heter Henriksson och Hietanen där de pratar engagerat och intressant om en massa böcker. Ni hittar den på YLE Arenan och i podcastappar.

När vi tog den här bilden hade jag inte alls samma kritiska blick på hur den skulle bli. Inser nu i skrivande stund att det är intressant att jag inte hade det. För Hietanen & Henriksson är journalister med uppmärksammade och starka röster i Svenskfinland. De har massor av följare och lyssnare. Men vi möttes där på bokmässan och umgicks över ett glas bubbel. Det var förstås ett helt annan sammanhang men också det att vi mötte varandra på en totalt jämlik nivå.