I helgen har jag (sent omsider) slukat första halvan i Petra Östergrens Porr, horor och feminister. Lite ställd och mycket fundersam men mest inspirerad har läsningen gjort mig. Hon skriver engagerat och engagemanget sprider sig till mig. Hon söker och finner. Citerar och diskuterar. För samman resonemang och allt landar i en argumentation så övertygande att jag blir lite skeptisk. ”Klart det är så här! Eller vänta nu, vad missar jag? Det här känns så glasklart men…”, har jag tänkt. Klart att inte all porr är kvinnoförnedrande. Klart att det är urbota dumt att ”porrmotståndare” själva inte sett mycket porr och ändå driver sin tes stenhårt. Klart att den som tittar på porr inte per automatik är våldtäktsman.

Sex är knepigt konstaterar Östergren och det är det onekligen. Det är förknippat med föreställningar om rätt och fel, normalt och onormalt. Det är svårt att prata om. Men att prata om det kan lösa så många problem. Förra hösten hade vi tema relationer i ettan jag undervisade. Vi började med de allra smörigaste låtarna vi kunde hitta och lyssnade på dem. Tittade lite närmare på texterna och tolkade dem. Själv bidrog jag med Tomas Ledins Det finns inget finare än kärleken för att inspirera eleverna innan de skulle söka fram sina bidrag. Jämfört med Sommaren är kort är Det finns inget finare än kärleken riktigt fyllig och oförutsägbar men mitt val gjorde ingen succé bland eleverna. De skrattade, grimaserade och vred sig i stolarna. Men på så vis vågade de också ta med de smörigaste av lovesongs när det var deras tur.

Vi började alltså lättsamt men ganska snart vek vi in på mer intressanta spår inom temat relationer. Hur kan de se ut? Vilka variationer finns? Hur ser vi på olika relationer? Vilka attityder finns? Vågar man bli tillsammans med vem som helst? Hur öppna är vi? Vilka fördomar har vi? Varför har vi fördomar? Kan vi förändra dem? Hur? Vi läste en intervju med en relationsanarkist och funderade kring normen om tvåsamhet. Vi läste om en som kallade sig självbo och funderade vidare kring tvåsamheten. Är det hög status att vara ihop? Vilka förväntningar finns på oss?

Sen kom vi till det här med sexet. Det märktes att många var vana vid att diskutera detta då det kom poängfulla konstaterande som exempelvis ”men vad är sex? dit räknas ju också petting, det är också sex”. I häftet med texter jag samlat till momentet fanns bland annat en del ur materialet okejsex.nu. En tjej skriver till en frågelåda att hennes pojkvän hade sex med henne trots att hon sa nej, efteråt är han ångerfull och hon undrar vad hon ska göra. Eleverna fick sitta i smågrupper och diskutera brevet utifrån frågor jag gett dem. När jag gick runt och lyssnade var frågan ”Hur kan vi förebygga att sådana här våldtäkter sker?” den som eleverna hade svårast för.

”Vadå? Det där kan vi ju inte göra nånting åt. Det hände ju mellan tjejen och hennes pojkvän i ett rum där vi inte var med. Vi kan inte göra nånting åt det.”, sa en elev. ”Kan vi inte göra nånting åt det?”, kontrade jag. ”Nee-ej…”, sa eleven och tittade på de andra. Men efter en stunds samtal föll allt på plats. ”Men jaa! Nu när vi sitter här och pratar om det här fallet med tjejen så inser vi ju hur viktigt det är att lyssna på den man ligger med, att man måste prata med varandra”, utbrast samma elev som tidigare varit förbryllad, på gränsen till irriterad över diskussionsfrågan. Nu kom aha-upplevelsen.
Just det. Prata med varandra. Våga prata istället för att bara köra på. Inte utgå från sig själv alla gånger, för det kan vara en osäker utgångspunkt. Vi är inte bara lika vi är många gånger även olika. Östergren poängterar gång på gång att vi är olika. Det vi är ovana vid kan kännas onormalt, ja till och med äckligt och obehagligt. Det finns många exempel på det. Ett av dem är när kvinnor för första gången hördes som nyhetsuppläsare. Folk ringde in och klagade. En påstod att han fick magont när ”fruntimmer” hördes i radion. En annan föreslog att nyhetsuppläsaren borde läsa sagor i stället och en tredje att det finns många män som behöver tjäna de där pengarna. Det blev folkstorm. Såväl kvinnor som män var upprörda. ”Nog bör det finnas en karl om det funnits förut”, säger en självklart.

Det gäller att vara på sin vakt med sina föreställningar och fördomar, att lyckas se det där som inte stämmer överens med det man tror. Det är en av flera svåra bitar i Projekt Ines. Nu skiner sensommarsolen i Helsingfors och jag ska foga samman några lösa trådar i mitt huvud.