Vid samma tid som Finlands statsminister Juha Sipilä höll sitt direktsända TV-tal i onsdags minglade jag bland finlandssvenska författare på G18 i Helsingfors. Jag har alltså en god orsak till att jag missat Sipiläs tal men det måste jag säga att ett långt tv-tal där statsministern får snacka ostört är extremt mossigt. Inte direkt något modernt demokratiskt grepp. Både YLE och regeringen borde väl kunna få till ett bättre grepp än detta?

Men hur som helst. Jag drack alltså vin med Svenskfinlands aktuella författare. Jag gjorde entré i den finlandssvenska författarvärlden på Schildts och Söderströms höstfest. Det första som hände då jag med min svettiga panna kom direkt från flygplatsen och klev in på G18 var att en journalist från tidningen Hufvudstadsbladet haffade tag i mig. ”Hej! Vänta! Är det du som är Anna Lindholm som har skrivit om inbördeskriget?” Kissnödig och svettig försökte jag lite snyggt be om att få besöka toaletten innan vi börjar ta bilder och göra intervju.

Sedan blev festen lite av ett litteraturprov i aktuell finlandssvensk litteratur. När så många författare samlas på samma plats märkte jag hur all fakta i min hjärna började gröta ihop sig och när jag väl står där och ska mingla, då gäller det att få fram rätt namn och rätt böcker. Men i trappan på väg upp mot festvåningen bestämde jag mig för att kasta av mig ängsligheten. ”Kööör på nu bara”, sa jag till mig själv.

Det verkade vara helt rätt beslut. De finlandssvenska författarna visade sig vara avslappnade och roliga. Men ett tips: skippa frågan om de skriver på något just nu för då rätar de på sig, blir gravallvarliga och berättar hur duktigt de skrivit, lämnat in och hållit sina deadlines. Hur nyfiken min fråga än var uppfattades den som en kontrollfråga (som om jag skulle anteckna deras svar i en pärm och meddela den litterära chefen Friman). Då jag ställde den frågan till en tredje författare som reagerade på snarlikt nervöst vis lärde jag mig den hårda vägen att en sådan fråga förstör festfiilisen.

Efter den insikten flöt allt på riktigt bra. Jag smälte in bäst jag kunde och lämnade efterfesten 02.00. Min enda besvikelse var att inte Märta Tikkanen var på plats.

På måndag lämnar jag in mitt manus och snart går min bok i tryck. ”Projekt Ines – Fem kvinnor i inbördeskriget”.

PS. Kul att du hittat till min nya blogg och hemsida. Den är inte helt 100 än. Men välkommen!