En svår grej med att skriva bok och då man själv får sätta tonen och ramarna är att det är lätt att sväva iväg. Jag skriver lite här och lite där i texten för att jag just nu jobbar mer med strukturen än med språket. Men så kommer den där känslan, rädslan, att tonen och språket ska spreta så mycket att jag får lov att börja om när jag väl ska ta tag i den biten.
Läste för länge sedan en text av Jonas Gardell där han skriver om hur bokgörat handlar mycket om att skriva om, skriva om och skriva om. Tålamodet jag ska ha då. Undrar om jag har det.
We’ll see.
För övrigt undrar jag också hur housemusiken, som för tankarna till ett svettigt dansgolv i Berlin typ kring sisådär fyra på morgonen, påverkar den här bokens struktur.
Jepp tålamodet har du. Ge inte upp!
Jo jag har tålamod men att läsa sin egen text tusen gånger och skriva om den tusen gånger. Det är ett speciellt tålamod som krävs då tror jag. Men det går säkert att forcera fram.