Det är oroväckande att jag var osäker på mitt lösenord till wordpress. Ivrigt startade jag bloggen i april för att sedan låta den gå i ide. Dåligt, dåligt. Samtidigt ska detta projekt vara idel glädje och just nu behöver ett visst gäng gymnasieelever all min energi och brinnande lust. Det finns för lite tid kvar att tänka på inbördeskrig. Men jag läser. Mellan varven läser jag Spill – en damroman av Sigrid Combüchen och Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman. Den förra är en roman där det inte är lätt för läsaren att veta vad som är verklighet och vad som fiktion. Författaren brevväxlar med en dam och utifrån detta berättas hennes liv som ung vuxen. I partier dras jag med i historien och skrattar gott åt lustiga kommentarer som både damen och författaren fäller. Absolut läsvärd men jag har fortfarande en rynka i pannan då jag försöker fastställa mitt omdöme. Den senare är om Hirdmans mammas liv och bakgrund. Det är lättsam historieskrivning där författaren delar med sig av sina tankegångar under arbetets gång. Hennes förvånade ögonblick då något oväntat kommer upp och spända förväntningar på att få svar på frågor. Intressant läsning det med men kanske inte så där svindlande och fängslande som någon recensent lovat.
Och just det, gräv i era vindsförråd och kartonger från förr. Helt vanliga människors liv är bland det mest spännande som finns. Inget liv är vanligt.
