Det var ett bra sommarprat som Ebba Witt-Brattström hade sist och slutligen. Det är alltid bra att ta sig tid att lyssna en gång till. Särskilt när man bildat sig åsikter. Hon sa några saker som direkt berör Projekt Ines. Ett: Man tror man går i sina egna fotspår men tittar man närmare så följer man sina förmödrars fotspår. Historien påverkar oss. De som levt och nu är döda påverkar oss. Men hur påverkas vi? Det är den frågan som bland annat fungerar som bensin i den här Inesmaskinen. Två: Witt-Brattström lade förstås fram en och annan genusanalys. En av dem var om kvinnor i opera, att de är starka och tar stor plats. Hon har skrivit om det i Dagens Nyheter i våras.
Min kritik tänker jag inte utveckla här och nu. För nu ska jag besöka stadens bibliotek för första gången.
Trackbacks/Pingbacks