I förra inlägget skrev jag om min energilöshet. Efter kollaps kommer tydligen kaos-fasen. Har ett nystan av idéer och känslor inför framtiden. Under Projekt Ines-tiden var alla andra framtidsprojekt bara att släppa taget om. De hamnade i en idébank någonstans långt inne i min hjärna. Nu börjar de sakta men säkert pocka på uppmärksamhet och då blir det kaos. För nu ska nästa projekt att förverkligas sållas fram. Det känns som att det sitter fem personer på ett styrelsemöte som alla drar i olika trådar, vill olika saker, lägger fram skilda teser och argument.
En argumenterar för att TJÄNA PENGAR. Förvärvsarbeta och casha in heltidslön. ”Lägg ner skiten med arbete som ger så gott som nada betalt”, härjar denne någon i mitt huvud. Kanske är det bankirerna som genom åren pratat med mig om KAPITAL, som nu får mig att anse att jag borde tjäna pengar och samla på dem på hög. Som när jag ville komma undan en 6 euros överföringsavgift varje månad då jag förde över pengar från mitt svenska konto till mitt finska (för att betala av studielån) och banken svarade mig: ”Du kan flytta över ett större KAPITAL”. Jag blev så arg. ”Vad är det för (lägg in valfria och många svordomar) kapital ni tror att jag ska ha?!” Jag jobbade mitt första år som lärare och hade kanske några enstaka kronor i slutet av månaden som jag kunde samla kapital med och sen dess har jag ju inte direkt vandrat vägen mot ett större kapital. Därav förstår jag argumentationen från denne ledamot.
Vid styrelsebordet sitter även optimisten som för fram tesen om DEN LJUVA FRAMTIDEN. Där det finns både möjlighet till kapital och till drömmar. På sikt kommer skrivandet/författarskapet och undervisningen ändå casha in. Det tar sin tid. Håll ut. Det viktigaste nu är att fylla i stipendieansökningar för nästa bokprojekt, som ju finns, på idéstadiet. Skriv ansökning och håll samtidigt ögonen öppna för roliga författarframträdanden och samarbeten som ju faktiskt kommer lite nu som då.Watch movie online Rings (2017)
Sen har vi styrelseledamoten som argumenterar för att bana vägen mot forskar- och akademivärlden. Läs in magistern i religionsdidaktik, ropar denna. Du har ju tänkt på detta sen dagen då du slutade på Södertörns högskola (SH), studiestödet var slut och efter sex års heltidsstudier var det dags att ge sig ut i arbetslivet. Men hela vägen hem på pedeltåget mellan Flemingsberg och Stockholms central, från det där sista opponeringsseminariet på uppsatsen om Ines Nyberg i Snappertuna, gick tanken om att återvända till religionsvetenskapen på SH som en röd tråd och den är med fortfarande. Ta tag i detta nu, mässar denne styrelseledamot.
Sen har vi den fjärde ledamoten som tappar alla teser pga den livliga stämningen kring bordet. Tesen just nu lyder väl mest att: MEN TA DET LUGNT, SLUTA GÅ BANANAS ERA YRHJÄRNOR. Allt löser sig. Nu fokuserar vi på lärarlivet och undervisningen fram till sommaren. Sen finns tid för eftertanke. Då kommer allt att klarna. Livet är inte så kort som alla påstår. Tid finns.
Den femte personen ska kanske kallas ÜBEROPTIMISTEN, för den säger: Men gör allt. ALLT! Nu på en gång. Lägg i växlarna på alla spår. Ba’ kör mot alla håll, samtidigt. Det går. Tro mig.
Men just nu har ingen runt styrelsebordet vunnit debatten. Allas röster hörs lika högt. Fasen av kaos tycks pågå ett tag till. Jag fasar för att fler ska ta plats vid detta stimmiga, högljudda bord.
