Arbetsstipendieåret känns faktiskt fortfarande lite overkligt men första månaden har rullat på och jag har kommit igång bra. Förutom att förkylningen kom och tog mig månadens sista dagar men sådant är livet ibland, som det heter. Och samtidigt kan ju livet också bjuda en på betydligt roligare möjligheter. Som en arbetsmånad i Verona! Utsikten från ett kök kan till exempel vara ut mot lummiga berg.

Hela gårdagen var en enda lång resdag och när vi väl var framme gick vi husesyn, fräschade upp oss och promenerade nedför vår gata. Jag hade vandrat runt  i Verona på Google Maps hemma i Stockholm och hittat en supermysig restaurang bara en knapp kilometer från vår lägenhet. La Fontanina! Så vi siktade in oss på den och insåg först idag att det var en Michelinkrog.

Min kära sambo njöt ovanligt mycket av vinet. I vanliga fall är det jag som slurpar i mig rödvinet fortast i vår relation men så blev det inte igår. Den som inte har grundkunskaper i vin, vad gäller druvor och områden, hade haft stora problem att vaska fram en flaska vin i det tjocka häftet. Men som tur är jag en liten rödvinsnörd och nosade upp en av de billigare flaskorna. Bara doften av vinet gjorde mig knäsvag.

Vi delade på en förrätt som fick mig att ännu en gång att konstatera att jag utan problem äter vegetariskt men att stunder av kött i mun faktiskt kan vara så gott att jag inte kan välja bort det. Det sprakade i munnen av smaker när jag åt dessa små köttiga kreationer.

Hela restaurangen kändes som hemma hos min farmor och farfar, förutom allt vin som fyllde hyllorna. Jag upplevde samma känsla på restaurangen Pasternak i Berlin och den lägger sig som bomull av trygghet i min själ. Hade La Fontanina varit hälften billigare hade jag gått dit flera gånger om. Nu blir det möjligtvis max en gång till. Antagligen inte, för att det finns tusen andra ställen som kommer få det att spraka i min mun här i Verona. Till lunch idag åt jag Tortino di melanzane (auberginetartlet?) och i alla sin enkelhet var det dödsgott.

I morse vaknade vi klockan sju, trots en natt av förkylningskrämpor (och diverse annat som en kvinna kan uppleva på natten då PMS går bärsärkargång i kroppen). Men utsikten från vår ena (sic!) balkong gjorde mig vederkvickt må jag säga. Tänk att det är första gången jag sätter min fot i Italien, men nu gör jag det åtminstone på riktigt. Första dygnet här har varit fantastico, det enda som förbryllar mig så här på vardagsnivå är den totala avsaknaden av små mataffärer. Vi har gått över 8km på Veronas gator idag och inte sett en endaste mataffär. Har aldrig varit med om något liknande då jag varit i Spanien, Portugal eller Frankrike, där en ju ramlar in i små mataffärer titt som tätt. Som tur finns pyttesmå affärer med ytterst smalt utbud på vår gata i alla fall. Ett bageri, en liten frukthandel, en slaktare. Vi har googlat fram en supermercato om ligger en och en halv kilometer bort.

Arrivederci!