Vårt Veronahem ligger en liten promenad från en av de mest kända broarna över Adige. Ponte Pietra, från sista seklet före vår tideräkning. Verona har sett fint ut på bilderna jag tittat på hemma men det är ännu vackrare här på plats. Färgerna är starkare, det är inte så stenigt och färglöst som jag hade förberett mig på. Det känns som att de stora instagramkontona här ligger i lä, i jämförelse med dem jag följt från Paris, Berlin, Lissabon och Amsterdam. Överlag tycks italienarna hålla fast vid att vara bättre på pasta än på sociala medier och internetsidor. Alla hemsidor jag besöker ser ut som från 2002.
Muren på bilden nedan var även den 2000 år gammal. Arkeologerna har hittat fynd från 400 fvt där Verona nämns och under romartiden spelade staden en viktig roll.
Första heldagen på Veronamånaden gjorde jag pyttelite jobb för det var nödvändigt att ta en rejäl promenad i staden för att kunna landa i att arbeta hemma på balkongen sen. Vi trissade runt i centrum och nu är jag redo att köra en första riktig arbetsdag.
Lyckan var stor igår då vi hade fått köpa en massa härliga grönsaker och vin. Det verkar som att italienarna försöker hålla fast vid att handla maten från den som behärskar råvarorna bäst. Det betyder att du går till grönsakshandlaren för att köpa grönsaker, till slaktaren om du vill ha kött och direkt till bagaren om du vill ha bröd osv. Därav duggar inte supermercaton tätt längs med gatorna. Det är till och med svårt att hitta vin att köpa här! Vår teori är att Veronaborna helt enkelt åker direkt ut till vingårdarna som ligger i stora kluster utanför stan. Vi har gångavstånd till en ekologisk vingård som ligger upp i bergen, så vi lär väl ta på oss våra skönaste skor och bege oss dit.
Men vi hittade alltså vin i grönsakshandeln och avnjöt det igår på vår balkong. Det är kul att googla fram vingården som vinet kommer ifrån och inse att det ligger bara några kilometer bort. Just detta hade vi på fem kilometers avstånd.
När jag vaknade igår kände jag mig som en överkörd katt om jag ska vara ärlig. Förkylning, packning, städning, resandet och en ny plats att upptäcka kan ta på krafterna. Men nu, Veronamorgon nummer två, anar jag ny energi susa in i ådrorna.
