Promenaden hade e x a k t den effekten som jag var ute efter. Gick halvraskt ner till Eirastranden och lyssnade på vågornas brus en stund. Ren meditation. Helsingfors är inte särskilt stort men inte jättelitet heller. Mitt i stan är det så gott som knäpptyst mitt i natten, nästan som i skogen. Och så dessutom havet ständigt närvarande.
I fredags powerwalkade jag i spöregn ner till Eirastranden. Trodde för en sekund att jag skulle blåsa bort till någon ö där utanför kusten men lyckades ta några dramatiska bilder och ta skydd mellan mina tillfälliga väggar.
