Den här dagen går i grått. I sann buddistisk anda försöker jag att ”se djupt” och liksom se och känna solen som finns där bortom molnen. Den finns ju där och man känner den om man riktigt försöker. Eller kanske inte. Klämkäckheten kan ju bli mer störig än regnet faktiskt. I morse var jag inte så klämkäck. Redo med stövlar och jacka tittade jag ut genom fönstret och såg regnet ösa ner. Det nästa som hände var att jag drog av mig jacka och skor. Vägra bli blöt! var min paroll och sedan dess har jag suttit med datorn i famnen i soffan. Sedan dess har det inte heller slutat att regna. Har tittat ut en gång i timmen, utifall att.
Ska skaffa ett stort paraply. Sedan ska inte regnet stoppa mig mer. Det här får inte hända fler dagar.
