Om allt gick som det var tänkt har jag bokat bord på en nepalesisk restaurang klockan 20.00 ikväll. Jag läser finska på Arbis på torsdagar och tvingade mig själv att boka bordet på just språket finska. Tror mannen i andra ändan sa att vi är välkomna. Det är lätt att framstå som korkad när man försöker ta sig fram på ett språk man inte behärskar. Det omvända kan också hända. Det verkar blåsa lite tomt i huvudet på någon men sedan inser man att personen inte riktigt är hemma i språket.
Helsingfors vimlar av nepalesiska restauranger därför hoppas jag få ta min vän Kristina till en av dem ikväll. Hon landar om en timme i Vanda och sen har vi en helg tillsammans framför oss. Fantastique!
Höstbilderna ovan är från gravgården här i Helsingfors. Jag är tillbaka här i stan nu och promenerade igenom den i förmiddags. En mission som Kristina och jag har den här helgen är att hitta Tove Janssons grav. Gunnar, som hälsade på mig i augusti, och jag gick in från fel ände och passerade tusen gravar innan vi kom fram till kändisbacken. Väl där var vi kanske för vimmelkantiga för att hitta rätt. Janssons sten var utom synhåll! Såg Topelius och Aaltos dock.
Nu är det helg! Jag smuttar på rödvin och peppar med Empire of the sun – We are the people.
Första året som lärare sa jag förresten på ett möte att jag var ”pepp” och fick vet att jag pratar som eleverna. Detta sades inte på ett trevligt och härligt vis. Tvärtom. I call it härskarteknik (en i raden av många från samma person). För det första blev jag avbruten, för det andra blev det jag sa förlöjligat, för det tredje kom min poäng bort i allt detta. För poängen var inte att jag var pepp. Poängen var något helt annat.
