Jag avrundar denna lördagseftermiddag med Ines genom att sörpla lite öl och läsa Jörn Donners anteckningar om Mannerheim. Det är ett himla skönt och charmat flyt i texten så öl passar riktigt bra till.

EDIT: Öl passar bra till denna läsningen av den anledningen att det mitt i alltihopa kan dyka upp rader att förvånas över. ”Fältsängen lämpade sig inte för knull, om man inte var akrobat” (s.46) men då känns det relevant på så vis att det handlar om Marskalken i fråga. Exakt hur Donners egna kärleks- och sexliv kommer att vara poängfullt i anteckningarna om Mannerheim vet jag inte. Hur om helst skriver Donner följande om året 1952 då OS pågick i Helsingfors och han själv var på resa till Berlin.

Jag hade etablerat  kärleksförhållande med en ung studentska. Jag skrev från Berlin till henne att jag älskade henne. Under årens lopp blev det många brev till alltför många kvinnor med liknande försäkringar. Det gick inte att säga, vilket jag bort göra, med Brecht att kärlek varar, eller så varar den inte, denna eller någon annan dag. Hon var bra att knulla med, åtminstone till en början. Jag var osäker och dålig att knulla med, åtminstone till en början. (s.71)

För den som läst Jörn Donner innan är detta väl intet nytt under solen.