Dagen började så här.

Om all litteratur hade varit på mitt första språk skulle en dag på bokmässan aldrig i världen räckt till.

På Schildts & Söderströms Edith Södergran-scen hann jag se några intressanta program. Här diskuteras svenska och finska språket i Finland utifrån antologin Kära Hurri! – Rakas Hurri!. Ingen i panelen var förtjust i bokens titel. Pia Ingström sa att hon har minoritetsidentitet men verkade inte positiv till den. Juhani Seppänen sa skämtsamt att han hör till dem som vill ha service på sitt modersmål om kassabiträdet pratar svenska med honom. Det var ett intressant samtal, det var många i publiken och jag köpte boken. Någon i publiken vinkade förresten till mig, såg det ut som, med en penna i handen. Har ingen aning om vem det var och var säker på att det var någon bakom mig som hen vinkade till men faktiskt så var jag ensam på min korta rad.

Här intervjuas Emma Pembertson, Sara Razai och Jenny Björklund som alla skildrat vår samtid på intressanta vis. Razai sa en massa intressant angående vår samtid. Bland annat sa hon att vi lever i en så individualiserad kultur att var och en känner att de upplever något för första gången trots att det är något högst mänskligt man är med om. Som att vi hänger lite löst, för oss själva. Typ så. Borde antecknat… Det är som att de som får barn nu är världens första föräldrar. Så himla intressant analys.

Sen kom vi till paradnumret, enligt mig. Jag höll mig framme och fick en bra plats men när samtalet väl drog igång visade det sig att folk just då hade bestämt sig för att ta kaffe- och kisspaus. Det var jämställdhet i skolan som stod i fokus och tyvärr tror jag inte att det var en slump att det blev stor luckor just då. Vet inte exakt vad det handlar om, men det handlar om NÅGOT. Kanske provocerades man av att det i programmet stod: ”Trots sina fina PISA-resultat är den finländska skolan dålig på jämställdhet”. Sara Eriksson, chefredaktör för Astra, var moderator.

Hursom. Det var en otroligt  konkret och positiv diskussion. Kort sagt sades följande.

Malin Gustavsson från Ekvalita: Vi måste börja med oss själva. Hur gör JAG? Vem tycker JAG är fel när drabbar MIN syn andra? Många elever tänker på kvotering och lika löner när de tänker på jämställdhet. Men vad har det med deras liv att göra? Titta i stället på sådant som finns i deras närhet. Hur ser matematikboken ut? Analysera den utifrån ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv.

Anna Ingman (förbundsordförande i Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS): Elever måste bli mer delaktiga. Det ska finnas en jämställdhetsplan på skolan och eleverna ska inkluderas i skapandet av den. De ska också vara med när läromedel görs. Elever lär sig mycket i skolan som är ovettigt och därför måste de få frågan om hur de vill ha det. Men det går inte bara att fråga ”vad vill ni göra och hur” när de inte är vana vid det. De behöver inkluderas för att kunna delta aktivt.

Anna-Stina Lindholm (gymnasielärare i modersmål/svenska, filosofi och livsåskådning): I vår individualiserade kultur vill man vara unik och eleverna blir automatiskt avigt inställda då de får höra att de tillhör en grupp som är på ett visst sätt. Man måste visa att de är unika samtidigt som de ingår i grupper. De är ju unika på så vis att de alla har sin unika kombination av faktorer dvs kön, ålder, bakgrund, sexualitet osv. Jämställdhetsarbetet ska inte vara någon temadag då och då, det ska genomsyra undervisningen. Det handlar om att se till att exempelvis texter man läser visar på en mångfald.

De sa så mycket bra! ALLA borde varit där istället för på kisspaus.

För övrigt köpte jag åtta böcker.