Dagmar Ruins Bland frihetshjältar och dollarfurstar är ovärderlig. Att vi gick in på det där Alan’s café i Hangö och att jag hittade just den boken. Min känsla idag har varit att Projekt Ines står och faller med den här boken. En kvinna som beskriver hur hon anmäler sig frivillig som sjuksköterska och hamnar i Gröna bataljonen i Borgå. Det är rentav källmaterial. Hon skriver: ”Aldrig i de mest gömda skrymslen av vår hjärna hade vi tänkt oss denna kamp som ett inbördeskrig, som ett bekämpande av arbetarklassen eller de obesuttna – vi var ju nästa själva alla obesuttna, flera av oss tillhörde arbetarklassen.”. (s.41) Det är oerhört intressant tycker jag.
Hon ligger mitt i skottlossningen och tänker på att hon ska dö ung men påstår att hon inte känner något vemod. (s.37) Hon skriver detta trettiofem år efter inbördeskriget och jag frågar mig vad som hänt under de åren. Hon hade facit i hand när hon skrev. Hon hade överlevt kriget och hon hade dessutom varit på den vinnande sidan. Överlevare och vinnare. Men kände hon faktiskt inget vemod där på plats? Kanske inte, men nog är det svårt att förstå.
Vi lever i och för sig i hypokondrins tid nu. Det är svårt att undvika löpsedlar som skriker ”vanlig hosta kan vara DÖDLIG” eller ”prickarna på magen kan vara CANCER”. Inte konstigt att vi är lite prilliga. Det är liksom LIVSFARA och någon slags osynlig skottlossning på gång. Då känns det helt självklart att vemodet skulle komma över en om skottlossningen blev synlig verklighet.
Nåja. Jag ska äta lite mer glass och läsa vidare. Men bjuder först på några bilder från igår.
Hade hört från flera håll att Hagnäs Saluhall ska vara himla fin och att övre våningen inte ska missas. Därav begav jag mig dit igår och inspekterade. Mycket riktigt, fint var det och jag var glad att jag hade ätit mig mätt innan. Semestern är slut nu och jag ska leva på stipendiepengar. Måste vara lite restriktiv med slantarna i min pengapung.
Väl i lägenheten i Hagnäs stod jag i köket och funderade lite. Många tankar.
Hittade ofantligt god glass i frysen och har ett starkt minne av att de sades att jag gärna fick äta glassen i frysen för att få plats med annat där. Möjligtvis är det mitt eget hittepå. Den här glassen kan jag på riktigt inte stå emot.
