Denna fredag sitter jag på kafé i Stockholm och läser min egen bok. Varje fredag i höst är jag lektionsfri från gymnasieundervisningen och får tid till det jobb jag har utanför min lärartjänst. Eller jag ska i alla fall göra mitt bästa för att inte sitta med elevtexter på fredagar. För en lärare i svenska/modda och religionskunskap är det dock lätt hänt att du hittar dig själv med näsan i diverse texter och analyser.
För att hitta tillbaka till Ines, efter en lång paus, börjar jag alltså med att läsa mina egna ord. Lite märkligt men direkt nödvändigt och lärorikt. Meningen är att jag ska få inspiration och grepp om delar jag glömt (hrm ja men det är väl normalt för en författare?) och sidor i boken som läsare och skolelever kan tänkas tycka är mer intressanta än andra sidor. Projekt Ines är en fläta av väldigt mycket stoff och det är rörigt krig, inbördeskriget 1918 i Finland.
Några har förresten berättat för mig att de är mitt uppe i läsningen av Projekt Ines, men att det går lite långsamt för dem att läsa för att det är mycket att ta in. Till dem som känner så har jag ett tydligt budskap: STRUNT i att försöka minnas detaljer. Läs och UPPLEV i stället. KÄNN med kvinnorna i boken.
Jag må vara lärare men jag kommer inte dyka upp med ett skriftligt prov om detaljerna i Projekt Ines och inbördeskriget sen när du läst färdigt.
Bildning är det du minns när du glömt allt du lärt dig, sa Ellen Key. Jag tänker lite lika när det kommer till läsning av facklitteratur. Läs, upplev, fascineras, förfasas, irriteras. Lägg kanske någon särskilt uppseendeväckande detalj på minnet genom att skriva upp dem på magen eller en post it-lapp men främst bara läs. Sen minns du det du minns efteråt. Hur du än försöker kommer detaljerna suddar hjärnan ut dem förr eller senare ändå, men förhoppningsvis finns några stora penseldrag och starka minnen, av känslor, kvar. All läsning som är utanför arbetet tycker jag ska få vara fri som en fågel.
Men nu känner jag att väl kanske sagt för mycket om läsningen av min egen bok. Avslutar med brasklappen att alla får läsa och tycka precis vad de vill och anteckna och minnas allt vad de vill. Främst är jag glad för alla som läser min bok.
