Alexander Stubb försäkrar att han ska förespråka tolerans nu i denna värdekonservativa regering. Men det här med tolerans. Jag backar när jag hör det ordet. Stubb vill förstås försäkra oss om något positivt men mig lugnar han inte. Ordet tolerans är inte ett positivt ord för mig.

För vem är det som ska tolerera någon? Och vem är det som ska bli tolererad? När du börjar söka svar på de frågorna kommer du samtidigt att få svar på frågan om hur maktfördelningen ser ut.

Om du är den som sitter och säger att du är tolerant, ja då kan du också vara säker på att du är en person med privilegier. Du står över andra.

Tolerans i praktiken är följande:

”Du är kvinna här på vår manstäta arbetsplats men jag tolererar dig. Här vi så toleranta så.”

”Du är svart här i vårt vitvita Finland, men jag är så tolerant och tolererar dig”

”Du är homosexuell, jahaaa men jag tolererar dig. Jag är så tolerant.”

Ofta uttrycker vi inte oss med ordet tolerans, vi säger i stället att någon är okej. ”Det är helt okej för mig att du är kvinna/svart/homosexuell/funktionshindrad”. Men vem är jag och du och Stubb att säga att någon ”är okej”? När vi uttrycker oss så har vi bekräftat att alla människor inte är lika värda.

Tolerans bekräftar och befäster de normer och hierarkier som finns.

LÄS MER: BRYT – ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet

”Ofta talas det om hur viktigt det är att tolerera människor som är annorlunda. Men vem bestämmer vad som är annorlunda och hur fungerar egentligen det här med tolerans? Vad är skillnaden mellan att bli tolererad och att tolerera och upplevs det alltid som en förmån att bli tolererad?” (sid 69)