Anna Forsström har en central roll i Projekt Ines. Hon är övertygade socialist sedan många år och när inbördeskriget bryter ut 1918 arbetar hon för socialdemokraterna. Anna Forsström kan argumentera för sin politiska övertygelse. När jag läste hennes arkivmaterial på Riksarkivet i Helsingfors blev jag fullständigt uppslukad av hennes ord. I utdraget skriver hon brev hemma i sin lägenhet i centrala Helsingfors.
ANNA FORSSTRÖM SITTER vid sitt skrivbord och skissar på ett brev. Hon skriver, stryker över, skriver om, skriver vidare. Hon skriver snabbt och slarvigt. Om och om igen kommer hon tillbaka till samma argument och formulerar sig snarlikt när hon letar efter de bästa formuleringarna och begreppen för att få sagt det hon vill ha sagt. Hon vill få fatt i de mest effektfulla argumenten.
Anna är 26 år gammal och engagerad socialist. Det blir rundgång i argumentationen hon skriver. I ett räknehäfte med hård pärm skissar hon på ett brev som ska ge svar på tal. Häftet hittar jag på Riksarkivet i Kronohagen i Helsingfors, i fil 147b. Hon korresponderar med en oliktyckare. Hon förklarar socialismen. Nu ska de rätta formuleringarna plitas ner, de mest klockrena slutsatserna.
Anna Forsström har varit övertygad socialist länge. Det bekräftar ett vykort hon mottagit redan 1907 från en före detta skolkamrat. De har inte träffats på några år och skolkamraten spekulerar i vad Anna möjligtvis kan ha för sig. Sitter hon på kontor med en månadslön på 150 mark i månaden? Eller »håller hon ljungande tal om världens elände och det paradis som väntar när socialisterna komma till styret«?
Tio år senare filar Anna fortfarande på sin socialistiska argumentation. Det här brevet hon skissar på en höstkväll 1917 vänder sig till någon som inte tycker som Anna, till någon som anser att adeln besitter ett högre intellekt än arbetarna och som anser att socialismen gör alla människor till medelmåttor.
»Jag kan ej förstå en sådan uppfattning«, skriver Anna. Arbetarklassen utgör den större delen av mänskligheten, poängterar hon och argumenterar för att socialismen ska göra andarna fria. »Ni nämner adelns intellektuella överlägsenhet […] Men denna intellektuella överlägsenhet är en följd av deras särställning.«
Denna någon, som Anna vänder sig till, anser att socialismen har dåligt inflytande på arbetarna. Denna någon verkar också argumentera för att fattigdom och lägre begåvning hänger ihop. Anna Forsström håller inte med. Hon skissar och skriver på sin motargumentation. Kraven på sig själv är högt ställda hos Anna. Argumenten ska vara vattentäta.
Det är de tunga arbetsdagarna som har dåligt inflytande, skriver hon. Socialismen däremot ska befria andarna och mänskligheten ska få »se sin fördel i att på allt sätt understöda de rikaste begåvningarna«. Det är en god sak att socialismen ser till den stora massan. Och, skriver hon, »en gynnad samhällsklass har ingen rätt att skryta över sin intellektuella överlägsenhet.«
Vem ska avgöra till vilken kategori en människa hör? frågar Anna sin mottagare. »Och vem har bestämt att jorden är till för begåvningarnas skull?« är hennes följdfråga.
»Och nu, förlåt om jag tröttat ut Er«, avslutar hon och skriver under med »Eder förbundna Anna Forsström«.
Hon är påläst och insatt i socialismen och politiken sedan länge. Ändå ursäktar hon sig. Hon är mån om att hennes budskap ska gå fram och bifogar även en artikel i brevet. »Den råkar behandla just dessa frågor och utgör sålunda ett tillägg till min utläggning.«
Det är som om Anna tar två stora kliv fram för att säga sin åsikt och argumentera för den. Sedan sänker hon huvudet och tar ett steg åt sidan.
