En av skolans plikter är att alla elever ska nå godkänt. Det står i styrdokumenten trots att det sällan lyckas. Skolan jag jobbar på når målet till 95% och det är jämförelsevis ett superbra resultat.
I skolans styrdokument finns också en värdegrundstext som klargör vilka värden och normer som gäller i skolan. Exempelvis står det att alla är lika värda, ingen ska utsättas för diskriminering. Den svenska läroplanen är tydligare med vad detta innebär men även i den finska läroplanen står det att skolan ska vara jämlik och rättvis.
Inte sällan händer det att den här typen av mål och visioner viftas bort som utopiska och ouppnåeliga. ”Det kommer alltid finnas orättvisor” och ”det kommer aldrig hända att ALLA blir godkända”. Vi kan lika väl skita i allt det där. Sånt där trams är bara överdriven politisk korrekthet. Sådana uttalande är inte ovanliga.
Därför är det skönt att höra Nina Björk konstatera, i kvartsamtalet i Människor och tro, att vi behöver klargöra för varandra vad vi strävar efter, vad vi vill att ska vara verklighet. Så ”enkelt” är det. Vi behöver ett gemensamt mål svart på vitt.
