”Det är svårt att klara sig utan bekräftelse – ja, i den kvinnlighet som ens tid drömmer om, helt oberoende av vad man tycker om den.”
I väntan på lunchen som grillas i ugnen läser jag Åsa Beckmans krönika om Alltings början (Karolina Ramqvist) och vill ännu en gång bara gå till bokhandeln och köpa boken. NU! För jag behöver reda ut precis just det där för mig själv. Detta problematiska förhållande till idealen och de osynliga kraven. Det gäller ju alla. Oavsett kön.
Ibland får jag den här frågan: ”Men Anna, du som är feminist, du borde väl inte påverkas av… ” vad det nu kan vara. Men det är ju precis TVÄRTOM för mig. Jag är feminist just FÖR ATT jag påverkas och för att det stör mig infernaliskt mycket.
