Det kliar i fingrarna. Jag vill grotta ner mig i material och skriva men får tålmodigt spana och speja efter material i stället. Mötet med kvinnan i förrgår stillade min hunger för en stund. Det var otroligt givande. I två timmar pratade vi om hennes liv och hennes erfarenheter av krig. Det krig hon upplevt var Vinterkriget och Fortsättningskriget, vilket ju inte är mitt fokus men jag kan inte stirra mig blind på inbördeskriget. Jag måste börja gräva någonstans och har bestämt mig för att tänka lite större än jag gjorde inledningsvis. Avgräsningen får komma i ett senare skede. Kanske jag skriver tre böcker i stället för en.
Kvinnans berättelse lärde mig ännu mer om kvinnors liv och krig i allmänhet. Möten med människor gör historien levande och ger kunskaper som många historieböcker saknar. Tack vare av att hon hålls anonym kunde hon även berätta om upplevelser som vi ogärna vill minnas men som ändå aldrig lämnar oss.
Hej Anna, vad fint att du har kommit i gång med detta – stort projekt! Jag minns hur fascinerande din (var det slutarbete?) berättelse om Ines var.
Ossi har två systrar runt 85, som båda bor i Norrtälje. Båda har varit med i vinterkriget, dom bodde i Tvärminne då. Har lyssnat på deras berättelser många gånger – kanske där sku finnas nånting för dig? Den ena har nu blivit ganska dement, men Sonja, den yngre, är vid god vigör.
Ossian kan nog många storyn genom sin bortgångna mamma, om krigstiden i Tvärminne och kvinnornas slit.
Jag skickar Sonjas kontaktuppgifter, om du är intresserad, våra har du ju?
Tack Tarja. Det här låter jätteintressant. Skicka kontaktuppgifter till min backersmejl. Ossis kunskaper skulle jag gärna ta del av också förstås. Kanske jag kan komma till Hangö någon dag ínom den närmaste veckan?