Välj en sida

Om förra veckan kan jag säga att den var arbetsmässigt superbra. Om den vecka som nu går mot sitt slut kan jag säga att den är en ytterst seg i historia. Min sambo kallar mig numera för bondmora för att jag jobbat och slitit så där som det kan tänkas att en bondmora gör. Korna ska mjölkas oavsett vad. Väder och vind, humör och feelis spelar ingen roll. Arbetet ska göras.

Men ack vad jag fått hantera mina tunga tankar. Nu hoppas jag att botten nåddes både vad gäller sommarvädret i Vasa och mitt skrivande den här veckan. I onsdags spöregnade det exakt hela dagen och min skrivarhuvud har nog aldrig varit segare. Det torde inte kunna bli värre.

Enligt planen ska fredagar vara semesterdag i sommar men för att verkligen kunna slappna av i helgen ska jag jobba minst ett morgonpass nu. Bondmora som jag är.

Nyare inlägg
Äldre inlägg