I november för två år sen frågade Monika Fagerholm om hon fick göra teater av min bok. Redan innan det hade Karin Berglund och Hanna Åkerfelt börjat skissa och skapa teater av Projekt Ines. Jag föreslog att alla tre skulle träffas, vilket de gjorde och i söndags på nyårsafton fick jag se slutresultatet. Nu är jag omtumlad, glad och mer än nöjd. Drygt två veckor innan premiären såg jag några timmar av en repetition, vilket verkligen var bra. För jag blev så känslomässig när jag satt där och fick se Anna Forsström, Anita Topelius och Tönne live! Det var helt sjukt. Mina känslor hade varit för svåra att hålla ihop på premiären om jag inte på förhand hade sett en gnutta av ensemblens arbete.
Hanna och Monika har skrivit manus fritt utifrån min bok men slutresultatet ligger mycket närmare Projekt Ines än jag väntat mig. Annas och Anitas grundpersoner är 100% kvar i Ebba och Ella (som de heter i Aderton). Många citat ur deras dagböcker finns i deras repliker. Många händelser och situationer har hänt på riktigt. Däremot är Ella betydligt mindre ensidig i sina vita åsikter än Anita och hon har fått en röd vän, Nappe (som spelas starkt och trovärdigt av Vide Lerviks).
En stor behållning för mig med Aderton är att jag får se hur samspelet mellan till exempel Anita och hennes fastrar kunde sett ut och hur dialogen mellan Anna och KH Wiik kan ha varit 1918. Det som blivit fiktion upplever jag är dialoger som mycket möjligt kan ha ägt rum.
Pjäsen Aderton står också på samma grundpelare som Projekt Ines. Kvinnor i centrum, den lilla människans historia tas på största allvar och nyanser och komplexitet i människan, livet och politiken framkommer. De unga människornas perspektiv och röst värderas högt. Kunskap är mer än vad mäktiga män har gjort och sagt. Och växelspelet mellan dåtid och nutid! Allt det där som Projekt Ines genomsyras av.
Karin Berglund, som regisserat, har vänt ut och in på sig själv och jobbat stenhårt för att hinna i mål med ett svulstigt manus, en stor ensemble, på liten scen, med små resurser och på kort tid. När jag satt med på repetitionen hade hon järnkoll på alla trådar och människor samtidigt som hon var avslappnad och glad. Hon har byggt en fin relation med ungdomarna i ensemblen, vilket jag tror är av största vikt för att ro i land en sådan här produktion.
När öppningsscenen på premiären var över kom tårarna och jag blev orolig att jag skulle gråta genom hela föreställningen men det händer massor på scenen hela tiden och jag ville uppmärksamma varenda rörelse och ord så tårarna fick sen vänta bakom ögonlocken fram till slutscenen.
Varenda skådespelare på scenen var så rätt i sin roll och gjorde den fantastiskt. Det är otroligt hur de på kort tid och med små resurser lyckats få grepp om sina roller så att de verkligen förstår personen de gestaltar. För det är människor med många sidor som ger uttryck för olika känslor. Här finns inga statiska stela personer. Förutom Anitas fastrar som är så äckligt glada oavsett vad som sker. De spelas med bravur av Lotta Lerviks och Jessica Westerholm.
Jag skulle gärna ge samtliga på scenen ett eget unikt omnämnande här men då blir mitt inlägg milslångt. Men jag kan förstås inte låta bli att nämna huvudpersonerna. Emilia Ekström som spelar Anna/Ebba. Det märks att hon jobbat på djupet med sin roll och förstått hennes olika sidor. Emilias sångnummer är riktiga höjdpunkter i föreställningen!
Anna Malmsten är också fantastisk i sin roll som Ella/Anita. Tillsammans med Birk Lerviks gestaltar hon den sprakande energin som finns mellan Tönne och Ella/Anita.
Sen vill jag nämna Andrea Degerlund som spelar Ebbas vän Fanny. Hennes roll växer och växer genom hela föreställningen och mot slutet kommer ett dramatiskt sångnummer som Andrea gör så berörande.
Och musiken! Sanna Himmelroos är stjärnan och hjärnan bakom musiken. Ett enormt jobb som hon gjort med stort engagemang tillsammans med sånggruppen Nonette och kapellmästare Marianne Maans.
Några sa vid premiären att föreställningen släpade men jag måste säga att för mig var det imponerande hur premiärnerverna, som lätt kunde trissat upp tempot, i stället fick mötas av detta målmedvetna mod att låta det ta tid. Jag vet hur jag i nervositeten har en förmåga att trycka på gasen när jag borde trycka på bromsen.
Till sist vill jag lyfta att Aderton visar att unga människor kan och vill spela pjäser med med allvar och djup. Jag hoppas att alla som ser pjäsen inser att det inte bara gäller ensemblen på Karelia utan ungdomar i största allmänhet. Deras register är bredare än vad många tror. Jag önskar att vuxenvärlden vågar se ungas förmågor i mycket större utsträckning än den vanligtvis gör. Ett nyårslöfte som många gärna får ha är att sluta underskatta och/eller se ner på tonåringar.
Gå in på ensemblens blogg ”Bakom kulisserna 18”. OCH boka biljett såklart!
Hela stjärnteamet har ni här:
På scenen ses Karin Westerlund, Anna Wasström, Anna-Matilda Rosendal, Linus Mäkelä, Hanna Rautiainen, Anna Malmsten, Andrea Degerlund, Wilma Westerlund, Elvira Niemi, Emilia Ekström, Riku Guttesen, John Voutila, Felix Lönnqvist, Karin Karlsson, Birk Lerviks och Vide Lerviks.
Bandet består av kapellmästare Marianne Maans tillsammans med Robin Holmberg (trummor) och vokalgruppen Nonette som även innehar en del av rollerna. Nonette består av Lotta Lerviks, Sanna Himmelroos, Jessica Westerholm, Anna Idman, Helena Fagerholm, Marica Hedman.
Musikteatern ”18” är ett samarbetsprojekt med Åbo Svenska Teater och utgör en fortsättning på Karelias tidigare ungdomsmusikalsatsningar Schacki (2014) och Hemlis (2016) och även denna gång är det främst ungdomar som kommer att stå på scenen. Medverkande är även sångarna ur vokalgruppen Nonette, som fungerar som ”band”.
Teamet bakom 18:
Karin Berglund, regissör
Annette Ström, producent
Monika Fagerholm och Hanna Åkerfelt, manus
Sanna Himmelroos, låtskrivare & musikansvarig
Marianne Maans, kapellmästare
Nina Hanson, produktionsledare på Karelia
Jan Lindroos, regionteaterchef Åbo Svenska Teater
Hanne Horte-Garner, scenografi, rekvisita och kostymer
Annatuuli Saine, koreograf
Chris Senn, fotograf
Sebastian “Baba” Sjöblom (Bitoz), ljud & ljus design, Projection mapping
Jonatan Flinck (Flinck Audio) – Audio Edit
New Land Pictures – Video Edit
Theo Sandström, Felone Graphics, grafik
Julian Garner, bygg
Stina Berglund, sömnad
Vokalgruppen Nonette, ”bandet” med sina röster
