Igår gjorde vi vårt första framträdande, Emelie Enckell, Christina Falck och jag, för Svensk-Finlands vänner här i Stockholm. En sak står än en gång klar och det är att inbördeskriget 1918 fortfarande väcker känslor. 2017 har det gått 100 år sedan Finland blev ett självständigt land och året därpå är det hundra år sedan inbördeskriget. Betänk då hur länge det ska ta innan dagens konflikter, när de till slut blir lösta, ska leva kvar och påverka människor. I Projekt Ines berättar jag om en en eldig och otrevlig situation som uppstod mellan mig och min pappa då jag hade börjat läsa in på mig på forskningen om inbördeskriget. Han skrek och jag skrek, och orsaken var ett krig som ägde rum 1918. Det ledde så klart till tveksamheter kring huruvida jag verkligen skulle skriva den bok, som jag nu har gett ut. För en stund kom den tveksamheten tillbaka till mig igår då det hettade till en aning bland några i publiken. Men kanske behöver vi få fram de starka känslorna? Jag tror det. Det finns väl ingen anledning att vara rädd för att ta diskussionerna, bara för att vi ilsknar till för en stund ibland? Huvudsaken vi först och främst lyssnar och låtar varandra prata.
Men mest kändes det bara roligt igår, och fint att träffa människor från den äldre generationen. Jag kom direkt från en vanlig dag i mitt lärarliv och lyckades ställa om hjärnan i Projekt Ines-läge bättre än väntat.
Här kommer några halvdana bilder från kvällen.
Den som vill boka Emelie Enckell, Christina Falck och/eller mig för en föreläsning eller annat roligt upplägg får gärna höra av sig. Jag nås bäst på anna.lindholm83(a)gmail.com
