Projekt Ines berättar om Finlands inbördeskrig 1918 utifrån fem kvinnors liv och perspektiv. Sjuksköterskan Dagmar Ruin är en av dem. En isig januarinatt springer hon i Sibbos skogar, mot den Gröna bataljonen som ska strida på vita sidan i kriget.
EN ÖGONBLICKSBILD FRÅN en skog i södra Finland, sent i januari 1918: Det är beckmörkt och iskallt. I skogarna mellan Borgå och Helsingfors springer en sjuksköterska panikslaget och mål- medvetet. Hennes namn är Dagmar Ruin. Kulorna far genom luften där hon sicksackar mellan träden.
Dagmar är 23 år och har arbetat som krigssjuksköterska för Röda korset i Ryssland. Där har hon hållit döende soldater i handen och varit den som hört deras sista ord i livet, där har hon upplevt det helvete som första världskriget innebar, sett vapen, blod och död. Hon har fått erfarenheter som få finländare har 1918. Många kommer att se ett vapen för första gången när de står inför sin egen död i Finlands inbördeskrig.
För det uppdrag som hon är på väg mot nu, när hon springer i den beckmörka skogen, kommer hennes erfarenheter i Ryssland väl till pass. Men detta uppdrag är mer personligt engagerande för henne, eftersom det gäller hennes land. Det land hon kallar fosterland.
Finland har blivit en självständig nation en dryg månad innan vi hittar Dagmar Ruin här i skogen. Varken självständighet eller inbördeskrig uppstår från en dag till en annan. Vad är det för krig som hon hamnat i?
