När jag var 19 år och skulle söka in på högskola för första gången fastnade jag för grundkursen i genusvetenskap utan att alls veta vad det var. I beskrivningen stod det att kursen gick ut på att undersöka maktförhållanden mellan män och kvinnor. Ordet ”makt” var det som främst drog till sig min uppmärksamhet. Det var som att jag kände på mig att jag kommit något stort på spåren.
Hela mitt tonårsliv hade jag bott i Ekenäs i södra Finland och det är lite samma som att bo under en sten. Filmen Fucking Åmål sammanfattar ganska exakt hur jag växte upp. När jag som femtonåring såg hur Elin skrek ut sin ilska över att det som är inne hinner vara ute innan det ens når Åmål minns jag att det var en tankeställare för mig. Livet i Ekenäs innebar att gick miste om saker. Senare skulle det visa sig att FEMINISMEN var en sådan sak. DEN LILLA DETALJEN, som jag lyckligtvis ramlade över fyra år senare då jag var fri att lämna livet under stenen.
För att göra en lång historia kort läste jag den där grundkursen, det första jag gjorde efter gymnasiet. På ett halvår lärde jag mig mer om världen än under mina år i skolan innan dess. Resten är historia. Jag fick en helt ny syn på kunskap, jag fick lära mig att analysera och inte bara ta emot och gapa vad lärare i ett klassrum sa åt sina passiva elever som satt knäpptysta för att sen kräkas upp vad läraren sagt på ett skriftligt prov, för att sen glömma detta och gå vidare mot nästa skriftliga prov. (Jag blir alltid lika upprörd när jag kommer att tänka på detta)
Så tråkig undervisning. När jag idag hör klockan slå på mina egna lektioner, som lärare, drar jag efter andan i förskräckelsen över att jag kanske bedriver lika sövande undervisning som jag själv var utsatt för som elev.
Men hur som helst. Idag är det Internationella kvinnodagen igen. Året är 2016 och trots att mycket känns oerhört mörkt i världen idag finns står det en lite dörr på glänt till ett ljusare plats. Förhoppningsvis är det ett stort jävla rum bakom den dörren.
Ett framsteg är att Radio X3M i Finland på sistone börjat visa prov på att deras extrema linjen, som går ut på att tänja på gränser, inte längre enbart är humor av samma grabbiga slag som jag minns från min egen gymnasietid. Idag har de med sina blomkort bjudit på rolig och smart feministhumor.
Allt jag önskat i min kritik mot den Radio X3M är att jag vill att den unga målgruppen ska få en smart, samhällsengagerad, aktuell radiokanal. Vi kommer aldrig undan politiken, oavsett vad vi jobbar med(nöje eller skolundervisning) eller hur vi lever våra liv.
Men nu: over’n’out som vi skrev förr i bloggosfären. Eftersom jag har tusen halvskrivna, opublicerade inlägg på den här bloggen måste jag bli bättre på (iaf just idag) att trycka på knappen publicera. Nu Liv och Horace på SVT.
