Året är 2016 men fortfarande är vi tvungna att gång på gång konstatera samma sak. Tröttsamt tjata. Om frånvaron av kvinnor i historieböckerna. Linda på Kulturkollo konstaterade i helgen hur situationen ser ut i aktuella historieläroböcker i Sverige, som ju är känt som ett av världens mest jämställda länder. Hon skriver:
När det handlar om de senaste århundradena finns absolut inga ursäkter och att endast fyra (!) kvinnor från 1900-talet finns med i boken SO Historia för år 9, Liber, varav två endast i bildtexter är inget annat än pinsamt.
Näpp. Det finns inga ursäkter. Dessutom gäller det här tyvärr inte bara aspekten kön och inte heller historieämnet utan även etnicitet, hudfärg, sexualitet och inte bara historieläroböcker utan även t.ex religionsämnet, som jag själv undervisar i. Samtliga definitioner av religionsbegreppet som citeras i läroboken Söka svar är av män. Ett litet exempel som visar på ett större problem. Det spelar roll vem som får tolka och definiera ord.
På en fortbildningskurs för religionslärare på Södertörns högskola fick Jenny Berglund upp mina ögon för hur den röda tråden genom religionsläroböckerna är ”mannen, boken, tron” (dvs. t.ex Muhammed, Koranen, muslimsk tro). Det knäppa är att jag insåg att jag själv inte hade den synen på religion när jag var nybakad lärare men att jag tagit läroböcker till hjälp för att hitta rätt nivå i undervisningen då jag började undervisa och på den vägen har jag hamnat där jag också. Så läroböckerna spelar roll och de som skrivet och ger ut läroböcker har ett otroligt inflytande i klassrumsundervisningen. Den makten och möjligheten bör användas på rätt sätt.
Någon kanske undrar hur religionsundervisningen ser ut om det inte är ”mannen, boken, tron”/Jesus, Bibeln, kristen tro, som står i centrum men faktum är att Jenny Berglund på Södertörns högskola hade läst indonesiska (tror jag det var) läroböcker i religion där helt andra aspekter stod i fokus. Som traditioner kring mat och ritualer, vilket inte alls har stor plats i läroböcker här i vår del av världen. Om jag minns Berglunds föreläsning rätt fanns inte ens Muhammed och Jesus nämnda i kapitlet om deras respektive religioner.
Men nu kan inte jag som religionslärare i Stockholm ta fasta på helt andra aspekter än de vi anser relevanta här hos oss. Däremot kan jag belysa ”mannen, boken, tron” ur olika perspektiv. Även om jag blivit insyltad i det upplägget har jag från start i min undervisning jobbat mycket med olika tolkningar av ”mannen, boken, tro” och hur identitet och religion samspelar. Jesus, Bibeln och den kristna tron tolkas otroligt olika beroende på om du tar till symboliska eller bokstavliga tolkningar. Samma gäller Muhammed, Koranen och den muslimska tron. Den centrala frågan är också: vem har tolkningsföreträdet? Hur ser den inomreligiösa diskussionen kring heliga texter, tron och tolkningar ut?
Väldigt olika kan tolkningarna bli om du är hetero eller inte, om du är man eller inte. Hur kan en människa som är muslim eller kristen och homosexuell tolka ”mannen, boken, tron”? Hur tolkar en feminist sin religion?
Undervisning som utgår helt från läroboken finns inte på kartan för min del. För att ingen bok uppfyller alla syften och mål står skrivna i läroplanen i så många avseende, inte bara på jämställdhetspunkten.
Lyckligtvis finns det gott om material att plocka ihop. Fackböcker jag läsa tillsammans med elever eller föreläsa utifrån, för eleverna. Sen har vi public service, som är guld värt i undervisningen. Både Sveriges Radio och SVT har program som är superbra att använda av i klassrummet.Ett litet axplock från public service som jag använt senaste veckan i min undervisning är: Människor och tro i P1 som lyfter ofta frågor kring kön, sexualitet och religion och programmet Konflikt som förra året sände ett helt program om hur feministiskt islam är.
Läroböckerna behöver absolut leva upp till läroplanen bättre än de gör nu och vara mer inkluderande och breda. Jag förstår inte riktigt var i läroboksmakeriet som det går fel. Vem håller foten på bromsen och varför? Varför hålla hårt om gammal dammig snäv kunskap?
Däremot kommer min egen undervisning knappast aldrig enbart kretsa kring en enda (läro)bok. Ingen bok kan ensam lyckas möta upp kontexten (den specifika elevgruppen, tiden och samhället just där och då osv) så till 100% att det skulle räcka med en enda källa.
