Det känns lyxigt värre att sommarbostaden i Vasa inkluderar papperstidningen Vasabladet. Älskar en tidning som prasslar till mitt morgonkaffe och gärna läser jag förstås lokaltidningen. Just idag uppstod en kulturkrock då jag läste en av insändarna.En av dem stack minst sagt ut i jämförelse med insändare jag är van vid från Dagens nyheter till exempel. Mitt Vasaliv innehåller ingen väckelsekristen religion och därför kan jag lätt glömma att vi snuddar vid Finlands bibelbälte här uppe. Men i morse läste jag insändaren med rubriken ”Tre frågor till en ung människa” som såklart intresserar en gymnasielärare som jag. Insändarskribenten beklagar sig över hur dåligt det går med värvningen av ”lärljungar” till religiösa samfund, mellan raderna är kristendomen den enda religionen, och ställer sedan sina tre frågor. Dessa lyder: ”1. Tror du på en Jesus Kristus som din personlige Frälsare, 2. Tror du att Jesus Kristus har uppstått från de döda?, 3. Är du beredd att bekänna Jesus Kristus som Din Herre och Frälsare?”
Den som svarar ja på samtliga frågor får gratulationer av skribenten som avslutar hela insändaren med att delge sin e-postadress och telefonnummer. Poängen var liiite djupare än min sammanfattning men hur som helst börjar texten med oron över att nya lärljungar är så få och avslutas med att han vill ha direktkontakt med unga människor.
När jag gick i Ekenäs gymnasium kom en grupp überkristna ungdomar från Österbotten på besök några gånger. Hur ingen lärare övervakade deras möten som hölls i skolans lokaler förhåller jag mig väldigt kritisk till idag för den där gruppen, som kallade sig för Team Action, skrämde livet ur en. De började sina möten med att fråga om vi ville till himlen eller helvetet. Och på den vägen var deras föreläsning efter det. Skolans största sal var fullsatt eftersom vi fick giltig frånvaro från våra lektioner om vi gick dit… Så dit gick vi och jag minns att jag satt där och blev rädd. De kom kanske tre gånger till skolan och hade en gång något de kallade för Jesusparty på kvällstid i skolans lokaler. Då kunde vi få våra kroppar och själar helade under halleluja-predikan. Jag minns att jag stod i dörren och undrade vad fasen som pågick, hur det fick pågå medan några vänner gick fram och fick handpåläggningar och välsignelser. Kanske var det någon lärare som satte stopp för detta utan att jag vet om det, för de var inte där fler än tre gånger under min tid, tror jag.
Vill poängtera att kopplingen mellan Team Action och den här insändaren är mina egna fria tankespår. Tankarna om Team Actions skolbesök dök helt enkelt upp i mitt minne efter att jag läst insändaren. Men undrar ändå hur många samtal den här mannen som skrivit insändaren får. Jag hoppas att redaktionen på Vasabladet har koll på honom, att han är en bra typ som inser att livet och vår livsåskådning kan klara oss riktigt bra utan FRÄLSAREN Jesus Kristus, att det finns tusen andra spår för unga människor att välja, att han är genuint intresserad av unga människors egna drömmar och behov, att han sätter människan före religionen. För mig som kommer utifrån säger mannens namn mig ingenting. Har noll koll på hans ethos.
Religionsundervisningen i Finland har en intressant framtid framför sig, för övrigt. På insändarsidorna i HBL pågår en debatt om kritiken kontra lovorden inför den gemensamma undervisningen som tycks införas i vissa kommuner. Men mina tankarna kring det får vänta och gro. Kort sagt driver jag ingen stensäker tes. Följer med intresse vad som sker dock.
