Det här att EU fått fredspriset är förvirrande. En orsak till min förvirring är att rapporten jag hänvisade till i förra inlägget, Equal Power – Lasting Peace, borde ge EU riktigt dåligt betyg vad gäller fred och rättvisa.
- Ingen kvinna leder EU:s CSDP-insatser (insatser inom ramen för EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik).
- Två av EU:s tio särskilda representanter är kvinnor.
Välvilligt kan man ju tänka att man inom EU inte ser det här som ett bevis på att det går så himla bra utan som ett krav på att man ska göra sig förtjänt av priset. Fast. Det går väl inte riktigt ihop? Först få pris, sedan göra sig förtjänt av det?
Är dock ganska säker på att min morfar, Ines son, hade varit av en annan åsikt. För honom var EU ett fredsprojekt som hade lyckats. Han pratade så varmt om det europeiska samarbetet och kände sig trygg i att alla krig i Europa var förbi för evigt. Tack vare EU håller vi nu ihop och lever i fred, tänkte han.
Edit: Kvinna till Kvinna är förstås också kritiska till EU som mottagare av ett fredspris.
