Den hermeneutiska metoden innebär i praktiken att jag ska försöka förstå brevens innehåll i förhållande till en större helhet. För att genomföra detta har jag tagit hjälp av relevant litteratur som beskriver den struktur som Ines skrev breven i. Kompletterande primärmaterial har också varit viktig för analysen. Det materialet består av ett brev som Ines mottagit av en vän 1919 och en text som Ines dotter Brita skrev på sin dödsbädd där hon berättar om Ines uppväxt, hur hon träffade Verner och hennes första tid som gift och nybliven Snappertunabo. Vidare har jag kompletterat de skrivna källorna med en gruppintervju med Ines son Sten Nyberg och hans fru Helena Nyberg för att få svar på frågor som har dykt upp under läsningen av de skrivna källorna och för att förstå kontexten där materialet uppkommit.
Breven och de kompletterande primärkällorna tillsammans med litteratur om de rådande strukturerna är alla delar i den helhet jag söker få ihop. Meningen är att den hermeneutiska cirkeln ska slutas och att relationen mellan Ines som individ och den struktur hon levde i ska bli förståelig.
Det har varit nödvändigt att göra en avgränsning. Meningen är inte att skriva om Ines och hennes liv från början till slut utan att belysa utmärkande drag i de strukturer hon levde och försöka se hur de påverkat Ines. Frågeställningarna fokuserar på vem Ines var och vad hon uttrycker i breven, hur den kontext hon levde påverkade henne och på vilket sätt hennes brev belyser den tidsanda hon levde i.
I analysdelen väver jag ihop empiri och analys i en sammanhängande text. Ines brev presenteras från början till slut för att jag vill att läsaren ska kunna bilda sig en egen uppfattning om innehållet.
